Det hade underlättat om du kollade upp "dold läroplan", men något förenklat är det ett begrepp för att beskriva de "dolda" värderingar som förmedlas i klassrum - konkurrens, prestationsinriktning, individualism m.m. Jag tycker begreppet är bra eftersom det går att applicera på alla typer av institutioner. Vi vill förmedla kronan, men klaven följer med på köpet så att säga. Och ett sätt att läsa din ideologi är just som "ett egoistiskt självförverkligande på topen av behovshierarkin".
Social inramning är formen för aktiviteten.
Nu fattar jag mig kort här eftersom de här ofantliga textmassorna är direkt överflödiga.
Vidare jämförelsen individer emellan är ofrånkomlig, den är en social förutsättning.
Personligen anser jag att det bästa vi kan göra för motivationen (förutsatt att effektivitet är ett värde vi eftersträvar) att är förändra våra språkvanor - t.ex. berömma prestationer istället för egenskaper som vi tillskriver subjekt (vi får således en förskjutning i attributionsmodell: från en inre opåverkbar faktor till en inre påverkbar), eller med andra ord: vi förmedlar till subjektet en tro på att han eller hon själv kan påverka sin situation (vilket är motsatsen till inlärd hjälplöshet). Det är som jag förstått det den enskilt viktigaste faktorn när det gäller motivation... Eller med andra ord: en ontologisk fråga.
Du brukar ju nämna inlärningspsykologi, vad lär du dig av meditation? Är det inte syntesen som är viktig - den verklighet vi verkar och agerar i?
Vidare så talar du om utveckling, kultur m.m. som att det skulle kunna finnas en motpol. Vad skulle det vara? Hur skulle den vara möjlig?
Din analys av mig genom det jag skriver är emellertid roande, berätta mer, mer, mer!
