Hajsan på er igen...
Således bränner vi av den sista och tredje delen i vår inlagering om huruvida Världsbanken, och propagandister såsom Johan Norberg, allt får problem med sina friserade siffror om världsfattgigdomen! Deras bluff är avslöjad! :)
Den realistiska och sannolika fattigdomsnivån i världen sedan 1990-talet
Räknar man bort sådant som blivit relativt billigare i världen och bara tar med basvaror, vilket de fattiga mest är intresserade, och tvingade till, att lägga sina ekonomiska resurser på, bör man faktiskt räkna upp världsfattigdomen med 30-40 procent, minst. Skall man alls försöka mäta världsfattigdomen bör man börja i rätt ände, alltså mäta vad en genomsnittlig västerlänning behöver för att klara livhanken vad gäller mat och kläder, då blir bilden en helt annan än Världsbankens siffror. Med ett dagligt kaloriintag mellan 1600 och 2800, behöver en låginkomsttagarfamilj i USA omkring 98,40 dollar per vecka år 1999. Enbart till mat! Beräknat på två vuxna mellan 20 och 50 år, samt två barn mellan 6 och11 år. Världsbanken angav för samma år, 1999, att en familj i USA måste åtminstone ha, utgående från fattigdomsgränsen från 1985 43,35 dollar per vecka, eller 34,72 dollar per vecka med 1993 års fattigdomsgräns vid 1,08/dag. Då räknar man även in lite grundläggande hälsovård, mat, kläder och boende. Det är alltså fortfarande frågan om en låg nivå i USA.
(Intressant som jämförelse är att den svenska socialbidragsnormen per vuxen var år 2006 omkring 35 US dollar/dag. En familj på tre personer, en vuxen och två barn, lever på en socialbidragsinkomst på omkring 50-60 US dollar/dag. En svensk låginkomstfamilj med en vuxen och två barn, lever på cirka 65 US dollar/dag. Författarens inlaga)
Räknat på detta, vettigare sätt, får man helt andra slutsatser. Fattigdomsgränsen bör då snarare ligga kring 2,15 dollar per dag. Räknat på detta sätt, skulle världsfattigdomen tvärtom ha varit 2549,01 miljoner år 1987, och därefter ökat till 2811,73 miljoner år 1998. Världens fattiga har inte blivit färre under 1990-talet, tvärtom, de har blivit fler! Vi kan gissa oss till att det till stor del beror på globaliseringen. I praktiken kan vi förmoda att fattigdomsgränsen snarare borde ligga kring 4-5 dollar om dagen – då skulle 80 procent av jordens befolkning anses vara fattig! Vilket ju även är det mest sannolika. Vi avslutar med följande mening av de båda ovan nämnda forskarna, Pogge och Reddy, i deras redan år 2003 utkomna rapport, ”Unknown: The Extent, Distribution and Trend of Global Income Poverty”:
“It is obvious that, were the Bank to set its IPL(International Poverty Line) at an appropriately higher level, it would arrive at a much higher global poverty count. It is less obvious, but true, that the Bank would then also be likely to calculate much worse poverty trends. Using its $1.08/day PPP 1993 IPL, the Bank calculates that the number of poor worldwide has fallen slightly from 1183.19 million in 1987 to 1175.14 million in 1998. Relative to a more appropriate doubled IPL of $2.15/day PPP 1993, however, the number of poor worldwide has, by the Bank’s own estimate, increased from 2549.01 million in 1987 to 2811.73 million in 1998. Note that a 1999 US reference family living at this doubled IPL would still have only $69.44 per week — well below the $98.40 the USDA says such a family needs for food alone.”
Underlag för denna text hittar ni här:
http://scholar.google.com/scholar%3Fq%3 ... 3Dscholart
(Sök på "Unknown: The Extent, Distribution and Trend of Global Income Poverty")
Därmed var vi även här klara med vår sak! Nu återstår att se hur stötta våra liberala vänner har blivit av denna bild av fattigdomen i världen! Världsbanken har faktiskt ändå rätt i en sak, världsfattigdomen minskade en del under perioden 1950-1980, men det var en tid då statliga ingripanden i länderna var vanliga. Därefter har världen globaliserats, och därmed har fattigdomen skjutit i höjden igen! Idag finns det fler fattiga än någonsin under den mänskliga historien!
MVH
jbig
