Kyano skrev:Med din omformulering:Avantgardet skrev: finns det månne verksamheter för vilka kriminaliteten är oumbärlig?
Rättsväsendet är ju ett uppenbart svar. Organiserad brottslighet en annan. Det är förmodligen inte vad du frågar efter så för att reda ut det kvarstår nog frågan ovan.
Rättsväsendet är ett uppenbart svar, försäkringsbranchen ett annat. Jag tror att om vi drar ut trådarna så långt det går här så kommer vi se att kriminaliteten genererar ett oerhört kapital och försörjer långt fler människor än vi kunnat föreställa oss. Man kan då fråga sig om det är önskvärt att minska kriminaliteten, eller "hotetbilden" från kriminaliteten.
hovnarr skrev:En liten retorisk fråga innan jag tar mig an första inlägget. Har ni sett/läst Flugornas Herre eller ett liknande verk? Har ni sedan någon gång funderat vad skillnaden är mellan det samhälle som barnen bygger upp där, och det samhälle vi byggt upp här? Finns det någon artskillnad, bortsett från de uppenbara gradskillnaderna (samhällets storlek, åldersspridningen, teknisk utveckling osv)? Med vilken rätt skakar vi på huvet åt dom, och sörplar vidare på vår kaffe latte som om inget hade hänt?
Men du vet väl att flugornas herre är fiktion? Jag lutar nog mer åt Rousseau och Kropotkin än Hobbes och Locke i detta fall - om inte annat så åtminstone för att jag tror att det är bättre att tro "gott" om folk än att springa omkring och vara paranoid.
hovnarr skrev:Vår gemensamma uppgift som misslyckat samhälle blir då att komma tillrätta med problemen. Då krävs det först att vi kan ställa en "diagnos" förutsättningslöst, utan fasta mallar. Vad fattas gärningsmannen? Vad fattas offret? Hur kan vi hjälpa till? Detta kräver en MASSIV insats för att det ska åstadkomma något. Sannolikt behöver vi ändra en eller flera människors hela mönster och "livsstil" som det heter nuförtiden. Den handledning och det stöd som inte fanns där när det behövdes måste nu tillföras tredubbelt, av tredubbelt välvilliga människor.
Vi måste lära känna gärningsmannen, bo i hans hus, äta måltider tillsammans, träffa hans vänner - om han har några man kan kalla vänner. Hjälpa honom att fatta bättre beslut än han kan själv. Hjälpa familjen att fungera bättre än den gör i dagsläget. Kombinerad övervakare, personlig assistent och livscoach. Tills han är tillbaka på banan och gör något som är till glädje för honom själv och andra.
Brottsoffret ska få tredubbelt stöd. Vad kan vi göra för honom? Vill han träffa gärningsmannen och säga honom ett sanningens ord, om så flera gånger i veckan under många år - låt gå för det. Låt deras familjer äta tillsammans, det ska vi väl kunna ordna. Det blir ingen trevlig måltid, men kanske en bra måltid. Men gå för i helvete inte med på att vederbörande sjukskriver sig resten av livet och knaprar psykofarmaka - det vore en björntjänst. Det var hemskt och orättvist det som hände, men hur ska vi nu göra det bästa av situationen? Det borde vara utgångspunkten.
Här är vi helt klart ense på alla punkter, och det är ett strålande resonemang du för fram, utom möjligtvis en! Och det är med denna lilla punkt jag menar att allt antingen står eller faller. Jag menar att om vi gör det till yrken, att ge detta stöd, så kommer det alltid att finnas en underliggande konflikt. Vem vill bli klar med ett arbete om det sen inte väntar något mer (utom då arbetslöshet, jättelika studieskulder, och dessutom omskolning till på köpet)? Vad skall poliserna göra utan brottslingar? Vad skall militären, och vapentillverkarna, göra utan krig? Vad skall försäkringsbolagen göra utan rädsla? Vad skall advokaterna göra utan tvister? Vad skall psykiatrerna göra utan mentalsjuka? O.s.v. "Kunden" är a och o för en "säljare"...
Lägg in vad du vill i det begreppet!
