Detta bottnar i en kalkyl om hur mycket exponeringen kostar och dess effekt ger i utbyte.
Psykologin talar om betingning. Någonting kopplar två situationer med varandra, en händelse, ett ting, en symbol, en känsla.
Det typiska sättet att beskriva klassisk betingning involverar ett obetingat stimulus och en obetingad respons, samt ett betingat stimulus och en betingad respons. Det obetingade stimulit väcker en obetingad respons hos orgamismen utan att någon tidigare inlärning har orsakat detta, vilket kallas för en reflex. Då ett tidigare neutralt stimulus upprepade gånger förekommer samtidigt som det obetingade stimulit, blir det neutrala stimulit ett betingat stimuli, som väcker den betingade responsen utan att obetingade stimulit förekommer.
Operant betingning (även kallat instrumentell inlärning) är ett begrepp utvecklat av psykologen B.F. Skinner och innebär att beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. Ett stimulus och en respons kan kopplas samman genom förstärkning. Till exempel när man lär en hund sitta. Man säger sitt och när hunden lyder så belönas den med en godisbit. Beteendet att sitta har förstärkts med godisbiten som belöning.
* Positiv förstärkning Exemplet med hunden ovan är ett exempel på positiv förstärkning. Det syftar till att öka antalet utslag av ett beteende genom att tillföra en belöning när beteendet uppvisas. Se även klassisk betingning.
* Negativ förstärkning Det missuppfattas ofta som bestraffning men handlar om att släcka ut ett oönskat beteende genom att ta bort ett negativt stimuli, till exempel en bestraffning. Det behöver inte handlar om fysisk bestraffning men någon slags åtgärd som släcker ut beteendet. Ett exempel är en förälders tjat på sitt barn att sluta äta godis. Barnet lyder till slut föräldern för att slippa tjatet. Negativ förstärkning kan delas upp i flyktbeteende (escape behavior) eller undvikande beteende (avoidance behavior) beroende på om beteendet syftar till att undvika eller fly från en (eventuell) bestraffning. det finns också aversiv förstärkning som innebär att något obehagligt kommer som en konsekvens av ett visst beteende; efter att ha stulit får man sitta i fängelse.
Att reklamen använder sig av detta exemplifieras bäst av reklamer som anspelar på dessa effekters upphävande. Ni kan säkert komma att tänka på någon om ni tänker efter.
Med detta i åtanke anser jag frågan om reklamens reglering vara besvarad. Precis lika lite som vi vill ha en statlig propagandabyrå vill vi väl inte ha en näringslivsbaserad sådan vars enda syfte ligger i sin profit. Vi vill inte att någon skall utnyttja sin kunskap om vårat psykologiska tillkortakommande för att övertyga oss om hur vi skall bete oss. Man skulle kunna påstå att det vore oetiskt, precis som det är oetiskt att lura barn i syfte att utnyttja deras sociala och mentala underlägsenhet. Eller för den delen vilken mindre vetande det än må vara. En antagen auktoritet har getts ett förtroende av den antagande och om man överhuvudtaget tycker att förtroenden och liknande är något som bör äras så blir det tveksamt huruvida det kan anses etiskt med institutioner som förfogar över miljöförändringar för våra upplevelser i bedrägligt syfte. Och att vi gör dom till auktoriteter försöker man skapa genom att nå oss i stunder då vi inte är medvetet exponerade.
Men reklam har samtidigt den egenskapen att den förmedlar kontakten om en produkts existens till en potentiell kund och därmed måste vi tillåta den att existera.
Hur bör vi då begränsa den? Jag anser att det handlar om två saker. Först mängden exponering, man kan tala om en för sinnena miljöförstörande effekt, likt "light pollution" har kommit att användas som begrepp för den åverkan som vår bebyggelses ljus har på oss. Hur mycket av den synliga himmelen som utestängs. Denna effekt skulle kunna begränsas genom en begränsning av exponeringen.
En åtgärd till det är att ha en progressiv beskattning av antalet exponeringstillfällen för den aktuella kampanjen, eller produkten och företaget. Problemet då är att det kan tänkas enbart leda till en diversifiering av reklamen. Men det vore ändock ett steg i rätt riktning.
Den andra saken är den ökade möjligheten till att kontrollera miljön som omgärdar exponeringstillfället. Med nuvarande teknologi och distributörer av dess tjänster så kan exponeringen knytas till situationer eller beteenden som är eftersökta. Internet ger tydliga profiler på vårat beteende och det är luddiga trakter för lagstiftningen.
Detta är det svåra att kontrollera angående reklamen. Dess etiska ansvar. Hur mycket av vårat undermedvetna beteende skall vi tillåta exploateras?
Det bästa sättet att kontrollera något sådant borde ändock vara att kräva en tydlig annonsering om att det är reklam som man exponeras för.
Det är således en riktad reklam vi bör nå, en reklam där den som vill ha något annonserar om att denne godkänner reklamen, då nås en redan vunnen aspekt hos annonsören. Intresset är föreliggande.
Detta skulle kunna uppnås genom dels den naturliga effekt som fås av progressiv beskattning samt även genom ett positivt utnyttjande av den ökade kommunikativa förmåga som tekniken nu innebär. När vårat dagliga medieintag mestadels fås genom internet eller annat interaktivt medium så kan profiler utbytas för att godkänna en av leverantören och konsumenten bestämd mängd riktad reklam för att finansiera kulturinnehållet. Exempelvis skulle film kunna ses för 3 minuters exponeringar av riktade reklamer. Man kan jämföra priserna för exponeringen i en branchtidning och en tidning utan riktad målgrupp. Möjligt jag är lite fel i mitt exempel här. Tyvärr har jag inga siffror då dom jag utgår från troligen är gamla, även om jag tror att förhållandet kvarstår. På samma sätt blir nischade nättidningar med tydliga profiler bärare av mer attraktiva exponeringsplatser för korrelerande produkter till målgruppen. Vi kan alltså med hjälp av den kommunikativa förbindelsen som internet utgör skapa ett högre värde för den reklamexponering som ges för att bekosta det som engagerar oss. Genom att selektera så begränsar vi mängden som vi behöver utsätta oss för.
Och om vi inte vill betala så måste vi inse att något måste betala producenterna av det som engagerar oss. Och därigenom mervärdet för någon annan att tillgodose behovet.
Det är något som producenten också vill ha och det gäller att utveckla detta efter en maxim om deras vinst utan att bekosta integriteten.
Det är alltså genom den riktade reklamen som företagen når en högre responsfrekvens, då vi måste ha bett om något likt ämnesområde eller produktområde. Samtidigt försvinner dom karaktärsdande effekterna till viss del. Reklamen når dom som redan nåtts och vi av-artificialliserar våra karaktärsskapanden, åtminstonde till viss del.
Och ett minsta krav man kan ställa är att det inte skall vara avdragsgillt för företagen att annonsera.
Så någon som har invändningar emot, eller för, eller något helt nytt att slänga in innan vi knyter hop säcken?
