SUBJEKTIVITET- absolut största drivkraften??

[* KYREUS *]

Som jag ser frågan, finns ingen större drivkraft i tillvaron än subjektiviteten = dvs lusten och driften att förverkliga
Det Egna Subjektet.

             Eller?????????????? ( ) KYREUS

[Zokrates]

Om det vore sant så skulle det inte finnas några soldater, därmed inga krig.

[* KYREUS *]

Förenklar du inte kraftigt nu broder! Hur många av soldaterna tror du själva vill ut i krigen???

              (c) KYREUS

[german.timofejev]

KYREUS

Håler delvis med dig. Fast det är viktigt att tänka på att det finns faktorer som bromsar självförvärklighet.  Männsikan drivs inte av en faktor utan av flera.

[* KYREUS *]

Sant att du vill nyansera och hävda att människan drivs av flera/åtskilliga faktorer. Grundfrågan kvarstår:- vilken är den STÖRSTA drivkraften??

                   ( ) KYREUS

[german.timofejev]

Det är nog överlevnads drift.

[* KYREUS *]

Du menar hos subjektet??            ( ) KYREUS

[Minded]

Jag skulle drista mig till att säga själva relationen mellan uppmärksamheten/uppfattningsförmågan/perceptionen och det uppmärksammade. Ungefär kontexten.

Det skiljer sig, i min mening, från ditt ordval subjektet. Jag tror att det går att vara objektiv också - i alla fall i betydelsen frånvaro av upplevt subjekt. Dvs, det behöver gå en nivå djupare som kan leda till dessa två.

För den som inte köper mitt resonemang, säg, vad är trädens drivkraft? Kan de kallas subjektiva om de inte är medvetna om sig själva? Eller djuren. Och vi är som bekant, ett däggdjur.

[Algotezza]

Som jag ser frågan, finns ingen större drivkraft i tillvaron än subjektiviteten = dvs lusten och driften att förverkliga
Det Egna Subjektet.

             Eller?????????????? ( ) KYREUS

Är subjektivitet alls en drivkraft? Är det inte mer ett perspektiv på tillvaron? Är det inte så att det som driver oss gör så därför att vi är subjekt? Vad som driver oss är väl subjektivt upplevda behov och ej själva subjektiviteten som sådan...

MVH

Algotezza

[J R Auk]

Som jag ser frågan, finns ingen större drivkraft i tillvaron än subjektiviteten = dvs lusten och driften att förverkliga
Det Egna Subjektet.

             Eller?????????????? ( ) KYREUS

Är subjektivitet alls en drivkraft? Är det inte mer ett perspektiv på tillvaron? Är det inte så att det som driver oss gör så därför att vi är subjekt? Vad som driver oss är väl subjektivt upplevda behov och ej själva subjektiviteten som sådan...

MVH

Algotezza

Instämmer i frågan, och vill tillägga. Är subjektivitet något som förverkligas? Alltså den personliga subjektiviteten.

Att den överbryggas av indoktrinering är en sak, men det hör väl inte hit?

[Algotezza]

Som jag ser frågan, finns ingen större drivkraft i tillvaron än subjektiviteten = dvs lusten och driften att förverkliga
Det Egna Subjektet.

             Eller?????????????? ( ) KYREUS

Är subjektivitet alls en drivkraft? Är det inte mer ett perspektiv på tillvaron? Är det inte så att det som driver oss gör så därför att vi är subjekt? Vad som driver oss är väl subjektivt upplevda behov och ej själva subjektiviteten som sådan...

MVH

Algotezza

Instämmer i frågan, och vill tillägga. Är subjektivitet något som förverkligas? Alltså den personliga subjektiviteten.

Att den överbryggas av indoktrinering är en sak, men det hör väl inte hit?

Subjektiviteten är väl redan verklighet, genom att var och en har ett individuellt perspektiv  mot omvärlden. Subjektets fängelse.  Vad som kan förverkligas eller misslyckas att förverkligas, är subjektets drömmar eller intentioner, varvid drivkraften är subjetets egna subjektivt upplevda behov. Vi kan också drivas av behovet att tillfredställa andras behov men det är ju i så fall också ett behov vi känner.

En drivkraft inte minst  inom andligt och religiöst sökande är väl för övrigt för många  att spränga subjektivitetens ofta som snäva upplevda ramar, varvid en stark drivkraft i så fall inte är subjektviteten i sig utan att spränga den, gå bortom och utanför den.

MVH

Algotezza

[* KYREUS *]

Du talar om subjektets längtan att "gå utanför sig själv". Träffande. Själv brukar jag ofta tänka på individens längtan att gränsöverskrida. I detta fallet utifrån plattformen Det Immanenta - försöka - rinna ut i Det Transcendenta. Är fö inte just vad meditation och mystik eftersträvar??

                         ( ) KYREUS

[Algotezza]

Du talar om subjektets längtan att "gå utanför sig själv". Träffande. Själv brukar jag ofta tänka på individens längtan att gränsöverskrida. I detta fallet utifrån plattformen Det Immanenta - försöka - rinna ut i Det Transcendenta. Är fö inte just vad meditation och mystik eftersträvar??

                         ( ) KYREUS

Jovisst, och om detta, alltså det "instängda" subjektets längtan att gå utanför sig själv, är en starkare eller kanske djupare drivkraft än att förverkliga subjektet, så finns det något som går djupare än dagens strävan antingen att "vara sig själv" (ofta = spela rollen av "mig själv") eller "att förverkliga sig själv" (ofta = kunna strunta i andras behov utan dåligt samvete, ego-pumping).

Att vilja gå utanför sig själv handlar emellertid inte i grunden om att vilja bli någon annan, ett annat subjekt (kanske en kändis eller någon man beundrar) utan att spränga subjektivitetens och det begränsade perspektivets ramar över huvud taget. Det är väl vad gudslängtan i grunden handlar om... en längtan efter att upplevelsemässigt bli ett med den kosmiska oceanen...

MVH

Algotezza

[* KYREUS *]

Vad är att "förverkliga subjektet"???? Vem har mallen och facit?

                      ( ) KYREUS

[Algotezza]

Vad är att "förverkliga subjektet"???? Vem har mallen och facit?

                      ( ) KYREUS

Som jag skrev i ett annat inlägg: subjektiviteten (och därmed subjektet)är redan förverkligat/verklighet, och vad det handlar om är väl att subjektet vill försöka förverkliga sina drömmar, något som ju kan kallas att "förverkliga subjektet" eller "att förverkliga sig själv". Om en dröm är förverkligad eller ej kan väl bara drömmaren själv avgöra... ingen utanför drömmaren...eller...

MVH

Algotezza