Vad, vem är Gud?

[Skyline]

Jag förstår inte det där.
Tanken på ett evigt liv är väl ofantligt mycket mer skrämmande än tanken på döden.

Förstår du inte eller är du bara trött på det tänket överhuvudtaget?
Jag ser ett evigt liv som något gött, om det är på en go plats förtås. Men jag tänker mig inte evig tid utan ingen tid alls. Det går inte att föreställa sig men ändå leka med tanken. Då slipper man tänka på den överhuvudtaget. Tänk dig om du kunde vara på en paradis-ö med allt du kan önska dig och ingen tid fanns. Då skulle du inte åldras, du kan göra saker hur länge du vill, kan sova länge på morgonarna, slippa passa tider. Låter det inte gött?  

 

Har ni inte läst Sokrates tal inför döden. Om ni nu har svårt att tro på mig vill säga

Nej, förtell mig.


(  8) )  )SKYLINE

[J R Auk]

Något mitt emellan Skyline. Jag ser döden som besmittat av "döden", vilket förövrigt var vad jag borde skrivit i förra inlägget, och det är en massa artificiella föreställningar.

För att fortsätta mitt försvar av min liknelse. Jag antar att motsättningen ni kom med baserades på att vi vet vad ett restaurangbesök generellt innebär. Vi har bevistats flera instanser av det. Men säg att vi bara hade bevistats ett restaurangbesök. Vi skulle ha mindre skäl att tro om det något gott, men vi skulle väl för det så göra?

Jag vill påstå att när vi ställs inför döden så ställs vi inför tanken på ett liv förbytt och som sådant så har vi inte skäl att tro något annat än det liknande det vi känner. Och om vi tror att det inte kommer vara fråga om liv. Alltså att det är för oss något helt nytt så kan vi väl lämna det därhän som vi gör med tankarna om det innan en singularitet. Och det är väl för övrigt just vad det skulle vara? En point of no return?
Och som sådant så bör vi väl behandla det, skulle det vara vad som väntar oss, med acceptans och inte med motsträvighet? Vi gör väl inte klokt att söka fly det som inte kan flys? Då gör vi väl klokt att göra gott av det som vi ser som ont, om ont förutsätts föreligga från det man flyr från.


Angående paradis och evigt liv:
Om vi vill förutsätt att det är "himmelen" med alla våra begär stillade och såvidare så visst. Men då är det inte i denna värld. I denna värld så kan vi stilla alla våra begär. Men rätt vad det är så snubblar det in någon stolle och skall lägga beslag på just den plätt vi sitter på. Vi är fångna inte bara i våran hävd utan även i andras. Fast du kanske tänker dig att vi har kuvat alla först

Jag tänker tyvärr inte hörsamma dig och ge dig Sokrates tal inför döden. Det tycker jag gott du kan läsa själv. Gå till ett bibliotek och läs på plats. Det är inte så långt (bara för långt för mig att summera)

[Skyline]

Jag antar att motsättningen ni kom med baserades på att vi vet vad ett restaurangbesök generellt innebär. Vi har bevistats flera instanser av det. Men säg att vi bara hade bevistats ett restaurangbesök. Vi skulle ha mindre skäl att tro om det något gott, men vi skulle väl för det så göra?)

Ja, så sätt så var det en bra liknelse.

Jag tänker tyvärr inte hörsamma dig och ge dig Sokrates tal inför döden. Det tycker jag gott du kan läsa själv. Gå till ett bibliotek och läs på plats. Det är inte så långt (bara för långt för mig att summera)

Haha. Visst. Det är bara orken som hindrar mig..  

/SKYLINE

[Anders]

.... Men jag tänker mig inte evig tid utan ingen tid alls. Det går inte att föreställa sig men ändå leka med tanken. Då slipper man tänka på den överhuvudtaget. Tänk dig om du kunde vara på en paradis-ö med allt du kan önska dig och ingen tid fanns. Då skulle du inte åldras, du kan göra saker hur länge du vill, kan sova länge på morgonarna, slippa passa tider. Låter det inte gött?  

Önskar jag kunde stänga av förnuftet och tänka så, jag också

[Åkes granne]

Gud är en lögndetektor.

När man har syrebrist hörs ljudet mycket starkare. Kanske är det därför barnet räddas från det brinnande huset och inte dem folk tycker synd om..

[Zarathrustme]

För ca 10 år sedan skulle jag sagt att Gud är han som styr över världen, himlen och helvetet och bestämde över livet och döden. Han tyckte om människor som betedde sig bra och tyckte inte om människor som betedde sig dåligt. Tyvärr kunde jag inte följa alla hans önskemål under min pubertet så han hade straffat mig hårt och jag skulle förmodligen spendera livet efter detta i helvetet för saker jag inte kunde rå för men jag gjorde mitt bästa för att få förlåtelse.

Idag måste jag svara med en följdfråga, hur långt tillbaka vill du gå?
Gamla Testamentets gud är en sammanfogning av tre separata naturgudar, Elohim, Jaho och Amun-Ra. Vilka dessa tre herrar var varierar lite beroende på vilka regioner du utgår ifrån. För vissa regioner är det frågan om en vulkan. För vissa regioner är det helt enkelt regnväder och de två floderna som passerar genom kanaan. Amun Ra är solen.

Om det inte framgår var jag fram till 20-25 års ålder mycket troende. Idag har jag efter hårda studier kommit till slutsatsen att jag är ateist. Jag skulle behöva fullständigt ignorera en fruktansvärd mängd information för att överhuvudtaget kunna acceptera Gud som något mer än en mycket gammal naturvetenskap. Förståelsen i de äldre myterna samt hur kristendomen utvecklats under 2500 år gör att jag idag har bättre förståelse i religionen som sådan än vad jag hade då jag var troende. Historien är väldigt intressant och jag har större respekt för gamla testamentet som ett nationalepos.

Nu när jag inte längre vilseleds av kristendomens "officiella" uttalanden om Gud/Jesus så ser jag också tydligare vilken fruktansvärt brutal tyrann den abrahamska guden och patriarkerna var. Jag ser också att Jesus är en mycket partisk individ som egentligen inte brydde sig om något annat än att samla makt medans Paul är fullständigt sinnessjuk. Som tur är är jag också övertygad om att jesus eller patriarkerna aldrig funnits utan författats baserat på äldre legender i politiskt syfte. Det gör mig ängslig att höra att det finns människor som dras med citat som "gud är god" eller "jesus älskar dig". Det går rysningar upp för min ryggrad när jag hör detta. Det enda som känns något betryggande är att dessa människor aldrig någonsin läst bibeln fullt ut själva.

Du resonerar som den lilla vilsna flicka du är. Vilse i pannkakan.

Tråkigt.  Vilse.

Tråkigt också att du får härja  fritt utan att få svar på tal. Var har alla skarpa hjärnor tagit vägen?

Jag bara vägrar tro att alla på forumet är lika skumögda som du och den andra fjollan Gardell.

Zarathrustme.

[Max Besserwisser]

I begynnelsen, när Gud Fader (Jahvé) hade gått till jobbet,
släppte Gud Moder (Anden) ut barnen (elohim) för att leka himmel och jord.
Och världen saknade spår av tanke och handling.
Mörker rådde över Det Stora Djupet, Den Spegelklara Källan,
när barnen samlades för att leka över detta Andens Vatten.
Men där började barnen slåss så att det blixtrade.
Och barnen sade: "Vart det ljust?"
I ljuset såg barnen spegelbilden av sig själva i Djupet.
Och barnen kallade spegelbilden för Världen
och de sade: "Hu så hemskt! Det där är inte vår bild, det är Det Spegelklara Djupets bild!
Hur kan vi tro på en god Fader, när Världen i Hans Andes Djup ser ut så där?"
Om aftonen kom Gud Fader hem och såg vad barnen gjort.
Och Gud Fader sade: "Era små …! Vad är det för helvete ni har skapat?
Jag skall dränka er i Djupets Vatten! Alla utom Noa, som har varit snäll."
Och så gjorde Han det!

Läste för ca 25 år sedan i en av våra rikstidningar en kulturartikel av en prästman, som skrev att skapelseberättelsen innehöll ord, som ingen visste vad man skulle göra med. Det gick inte att få med dem i en begriplig tolkning. Det är ord för stenbyggarens redskap. Intressant med tanke på megalitkulturen, urgammal, långlivad och med enormt stensläperi som viktigaste kulthandling. Ingen begriper varför de släpade. Har tyvärr inte sparat artikeln eller fått den bekräftad.
Vår prost berättade för 30 år sedan, att texten är extremt dunkel. Han gav upp försöken att förstå. Han blev därefter skickad på kyrkodiplomatiska uppdrag till Vatikanen. Så kan det gå för präster som inget begriper.
Jag har gjort tolkningen ovan. Den bygger inte på kunskaper i hebreiska, utan på de lärdas kommentarer till texterna. Här tas hänsyn till Djupet och annat, som förbises i traditionell tolkning, till exempel att det finns två gudsord, Jahvé och Elohim. Det senare är pluralis, en eloah, många elohim. Elohim skapar världen, inte Jahvé!

[Justin Case]

Gudsbilden ser tydligen olika ut mellan ateister och kristna.

Vilken gudsbild tror ateisterna att kristna har?
Och vilken gudsbild har kristna?

Flygande-spaghettimonstret-bilden ser tydligen olika ut mellan dem som inte tror på flygande spaghettimonstret och dem som tror på flygande spaghettimonstret.

Vilken flygande-spaghettimonstret-bild tror de som inte tror på flygande spaghettimonstret att de som tror på flygande spaghettimonstret har?
Och vilken flygande-spaghettimonstret-bild har de som tror på flygande spaghettimonstret?

[amy]

ateister som jämför gud med ett flygande spagettimonster har nog en ganska naiv gudsbild.

[Erik Thurin]

Just naiv är händelsevis också ett ganska bra ord för att beskriva en gudsbild där gud är någonting mer verkligt än ett flygande spaghettimonster, i min mening.  

För ca 10 år sedan skulle jag sagt att Gud är han som styr över världen, himlen och helvetet och bestämde över livet och döden. Han tyckte om människor som betedde sig bra och tyckte inte om människor som betedde sig dåligt. Tyvärr kunde jag inte följa alla hans önskemål under min pubertet så han hade straffat mig hårt och jag skulle förmodligen spendera livet efter detta i helvetet för saker jag inte kunde rå för men jag gjorde mitt bästa för att få förlåtelse.

Idag måste jag svara med en följdfråga, hur långt tillbaka vill du gå?
Gamla Testamentets gud är en sammanfogning av tre separata naturgudar, Elohim, Jaho och Amun-Ra. Vilka dessa tre herrar var varierar lite beroende på vilka regioner du utgår ifrån. För vissa regioner är det frågan om en vulkan. För vissa regioner är det helt enkelt regnväder och de två floderna som passerar genom kanaan. Amun Ra är solen.

Om det inte framgår var jag fram till 20-25 års ålder mycket troende. Idag har jag efter hårda studier kommit till slutsatsen att jag är ateist. Jag skulle behöva fullständigt ignorera en fruktansvärd mängd information för att överhuvudtaget kunna acceptera Gud som något mer än en mycket gammal naturvetenskap. Förståelsen i de äldre myterna samt hur kristendomen utvecklats under 2500 år gör att jag idag har bättre förståelse i religionen som sådan än vad jag hade då jag var troende. Historien är väldigt intressant och jag har större respekt för gamla testamentet som ett nationalepos.

Nu när jag inte längre vilseleds av kristendomens "officiella" uttalanden om Gud/Jesus så ser jag också tydligare vilken fruktansvärt brutal tyrann den abrahamska guden och patriarkerna var. Jag ser också att Jesus är en mycket partisk individ som egentligen inte brydde sig om något annat än att samla makt medans Paul är fullständigt sinnessjuk. Som tur är är jag också övertygad om att jesus eller patriarkerna aldrig funnits utan författats baserat på äldre legender i politiskt syfte. Det gör mig ängslig att höra att det finns människor som dras med citat som "gud är god" eller "jesus älskar dig". Det går rysningar upp för min ryggrad när jag hör detta. Det enda som känns något betryggande är att dessa människor aldrig någonsin läst bibeln fullt ut själva.

Vad fick dig att sluta tro på gud? Minns du någon typ vändpunkt?

[JemyM]

Vad fick dig att sluta tro på gud? Minns du någon typ vändpunkt?

Det är en lång historia. Det tog ungefär 10 år från vändpunkten till dess jag slutade tro på en Gud. Vändpunkten skedde i tonåren då jag fick kontakt med myten om Lilith som av en vän beskrevs som "Adams första hustru". Jag försökte hitta henne i min bibel men misslyckades. På denna tid var inte internet lättillgängligt så jag kunde inte verifiera mer om detta just då. Dock sådde detta ett frö i mitt huvud: "Tänk om bibeln är förfalskad av fel tro?". Jag tänkte att iomed att bibeln passerat så många händer så kunde jag inte vara säker på innehållet. Jag bestämde mig då för att ta bibeln med en nypa salt, skapa en direkt relation med Gud och bete mig så godhjärtat jag kunde och hoppas på att detta skulle vara gott nog.

Till saken hör att jag hade en del problem under tonåren och filosofin "dåliga saker händer dåliga människor" var inte positiv för mig. Den tron förvärrade min uppväxt och fick mig att må mycket dåligt för jag skyllde en del otur på mig själv. Att vara godhjärtad löste liksom inte mina problem.

Under åren som kom jag mer och mer på kant med kristna som i min åsikt betedde sig riktigt illa. Rollspelande fördömdes av kristna som inte visste vad det var för något. Än värre var debatten om kvinnliga präster och angreppen mot homosexuella, attacker som jag inte såg som intoleranta och inte alls överensstämmande med de värderingar jag blev upplärd att ha.

Sen hände under en kort period ganska mycket i mitt liv och jag hade inte så mycket tid att fundera. När 9/11 katastrofen kom blev jag orolig för religioner i största allmänhet, både Islam samt den kristna extremismen. I samband med detta gick min far bort vilket fick bägaren att rinna över.
Jag beslutade mig då för att äntligen kolla upp sanningen med Lilith och kom på nätet över information som gjorde att jag började nysta upp kristendomens ursprung. Det gick fort för mig att stöta bort bibeln helt vilket också stötte bort Judendom och Islam.

Sen dess har jag förstått att den egentliga kärnan i västerländsk "gudstro" är dessa tre tre dogmer. Eftersom jag inte ser dem som historiska böcker finns heller ingen anledning att ha en gudstro.

Sen detta har jag fortsatt att sätta mig in i religionerna och funnit att även Jesusgestalten är fördömande, elak, aggressiv och inte alls en källa till gott beteende. Jag har även funnit att alla religionerna har ungefär samma budskap. Detta vetande har rensat alla tvivel.

[Sceptisk]

JemyM

Du baserade alltså din Gudstro helt och hållet på Bibeln. Varefter då du kommit att se Bibeln som falsk dessutom tappade tron på Gud. Jag tycker inte det verkar som att du var särskilt troende överhuvudtaget. Bibeln är Kristendomens profet och Judarnas tradition. Relationen till Gud är personlig, du behöver inga Biblar eller profeter. Det enda som existerar är du och din skapare. Thats it.

[JemyM]

JemyM Du baserade alltså din Gudstro helt och hållet på Bibeln. Varefter då du kommit att se Bibeln som falsk dessutom tappade tron på Gud. Jag tycker inte det verkar som att du var särskilt troende överhuvudtaget. Bibeln är Kristendomens profet och Judarnas tradition. Relationen till Gud är personlig, du behöver inga Biblar eller profeter. Det är du och din skapare och thats it.

Jag var troende, och som jag sa hade jag en gudstro under nästan tio år efter jag anade ugglor i mossen med kristendomen. Detta var verkligen ologiskt.

Logiken bakom att tro på en Gud men inte på Gamla Testamentet är som att tro på Excalibur men inte på Kung Arthur. Säg mig den källa du har till en monoteistisk Gud som inte har sina rötter i gamla testamentet.

[Sceptisk]

Kristendomen är inte monoteistisk anser jag. Judendomen och Islam däremot är monoteistiska religioner. Men Judendomen är utan tvivel den främsta.

Man tror inte på Excalibur för att man läst Kung Arthur. Man tror på Excalibur på grund av vad svärdet representerar. En längtan inom var och en av oss att skipa rättvisa. Det finns två typer av läsare. Dom som läser texten och dom som läser innebörden.

Texterna är till för att utveckla en relation till något som har med dig att göra. Det är fel att läsa det som att det bara har något att göra med själva berättelsen.

Monoteism är inget man tror på för att det står att man ska tro så i en bok, utan för att det är en rationell uppfattning. Jag vet inte vad dina Kristna "vänner" berättat för dig men enligt legenden så var det Abraham som kom fram till den uppfattningen helt på egen hand. Enbart behjälpt av sitt frågande och sökande sinnelag och trots att han levde i en polyteistisk kultur så kom han helt själv fram till att monoteism är det enda rationella alternativet. Helt enkelt för att ingen hade utvecklat ett sådant sinnelag förut. Abraham var faktiskt en helt vanlig människa som använde sig av sitt förnuft.

[Algotezza]

Gudsbilden ser tydligen olika ut mellan ateister och kristna.

Vilken gudsbild tror ateisterna att kristna har?
Och vilken gudsbild har kristna?

Flygande-spaghettimonstret-bilden ser tydligen olika ut mellan dem som inte tror på flygande spaghettimonstret och dem som tror på flygande spaghettimonstret.

Vilken flygande-spaghettimonstret-bild tror de som inte tror på flygande spaghettimonstret att de som tror på flygande spaghettimonstret har?
Och vilken flygande-spaghettimonstret-bild har de som tror på flygande spaghettimonstret?

Vad har flygande spaghetti-monster, BigFoot, Snömannen, dinosaurer, drakar, UFOn, små gröna män från Mars etc med begreppet Gud att göra? Idén om Gud och att tro på honom handlar väl om mer än att tro på något som i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt? Menar man att detta är poängen med Gud och gudstro har man nog inte förstått idén med Gud och att tro på honom/henne...

Men för dem som menar att all slags tro är helt jämställd - det handlar bara om att tro på vad som helst -  spelar det ovansagda  naturligtvis ingen roll...

MVH

Algotezza