Är all konst likvärdig?

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 04 maj 2008 23:06

Makterna skrev:
Skogsälvan skrev:Snälla nå´n... Kultur och konst är mänskligt skapande verksamheter.


Ändå verkar kulturfolket inte vilja kalla designprodukterna på Ikea för konst, då de ju är lättåtkomliga, lättsmälta och kommersiella, vilket kulturfolket hatar.

S: Som jag sa; de flesta kan springa... Vi heter inte Carl Lewies för det.

Att du går, har sex eller vad som helst är konst.


Det där verkar tydligen inte alla hålla med om. Frågan är om någon håller med om det. Skulle jag få ha en utställning på Folkets Hus där jag har sex inför publik? Knappast, det är inte "konst". Att jag går, skulle möjligtvis funka. Om jag gick omkring i en cirkel eller nåt. Det skulle vara tillräckligt dumt och intetsägande för kulturmänniskorna. Det skulle gå att tolka på massvis av pseudointelligenta sätt.

S: Allt i livet kretsar kring tolkningar. Det handlar om att tydliggöra dessa.

Visst kan jag springa, men jag springer ju inte lika fort som vad-de-nu-heter-i-eliten. Jag kan också kludda lite färg på en duk, men det finns de som är bättre.


Konstnärerna själva verkar ju inte hålla med om det där. Vad är bra konst? Konst som ser ut som fotografier, eller tre simpla men genialiska streck?

S: Verkar de inte? Vem referar du till?

Sådant lär man sig se precis som alla andra färdigheter. En del lyckas fånga så mycket i enbart en bild och jag ser det som beundransvärt.


Where is Waldo-bilder innehåller väldigt mycket detaljer. Men de är inte konst. Högupplösta fotografier av Grand Canyon är också detaljrika, och dessutom vackra i mångas tycke, men ändå inte konst.

S: De finns de som jag som får en kick av tredimensionella bilder som först ser ut som ett myller av gröna och röda prickar.

Redan under renässansen gjorde de vad de kunde för att plocka ner himlen på jorden och skapa det sköna. Vi hade inte varit vi utan denna era.


Jag är överens med dig om att vi bör "skapa det sköna". Vad vi inte är överens om är huruvida "det sköna" är synonymt med det som brukar kallas konst/kultur, eller om även annat kan vara skönt, samt om det kan finnas sånt som absolut är konst/kultur men som inte är skönt.

S: Konst och kultur är uttryck för människans skapandeförmåga - säger du emot?

Jag ser det som helt riktigt att betrakta sex eller paintball som konst.


Jaså, även dåligt slentriansex eller dum fyllepaintpall?
Om nu allt är konst, varför behövs då ordet "konst" alls?

S: För att allt inte är natur.

Däremot finns det vissa som kan maximera begreppet och då kan vi tala om riktig konst. Att göra en hötorgsmålning kan många, men jag tror inte du förstår, Makterna. Jag tror att du skulle behöva en guide i detta område som du förkastar eftersom du inte förstår det.


Man behöver inte ha 120 poäng i teologi för att kunna förstå att Gud inte finns. Och på samma sätt är det med konst, man behöver inte vara konstutbildad för att förstå att icke-konst kan ha en minst lika värdefull plats i samhället som konst, och att det som gör konst till konst inte har något värde i sig. Snarare kanske konstutbildning är till nackdel när det gäller att inse detta.

S: Det är ofrånkomligt att jag vill visa dig fler vyer nu i verkligheten.

Det låter som att du blandar ihop begreppet "konst" med begreppet "sofistikering". Sofistikering har jag inget emot. Det är dumt, och nonchalant, att tro att sofistikering och konst är synonymer. "Bah, bara vi kulturmänniskor kan vara sofistikerade!", typ.


S: Tillåt mig småle...

S= Skogsälvan

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 04 maj 2008 23:09

Avantgardet skrev:Men då du nu enligt egen utsaga faktiskt inte vet vad kultur är, hur menar du då att du ska kunna diskutera det?  :roll:


Nu resonerar du som en sån där kristen som kräver av folk som vill kalla sig ateister, att de först ska skaffa universitetsdiplom i teologi.

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 04 maj 2008 23:20

S: Verkar de inte? Vem referar du till?


Att det skulle finnas en enighet kring vad objektivt "bra" konst är, verkar konstfolket inte vara överens om. Det är iallafall vad jag oftast har hört folk säga, liksom min samlade bedömning om vad som framkommit i denna tråd. Snarare verkar det ju finnas en uppdelning mellan "high-brow" (som tycker att den "bästa" konsten är finkultur, dvs opera etc) och "low-brow" (som tycker att konst kan vara minst lika bra om den gjorts av typ en utvecklingsstörd samekvinna). Dock ställer båda dessa åsikter upp helt andra kriterier för att något alls ska få kallas konst - det går inte an med vadsomhelst, tydligen.
Men om du tvivlar så lägg ut en opinionsundersökning eller nåt.

S: De finns de som jag som får en kick av tredimensionella bilder som först ser ut som ett myller av gröna och röda prickar.


Javisst. Bra exempel! Är det konst för det, menar du? Tror inte konstfolket skulle hålla med om det. Lika lite som att de skulle anse att ett logiskt pussel automatiskt skulle ha nån konstfaktor.

S: Konst och kultur är uttryck för människans skapandeförmåga - säger du emot?


Klart de är det, men människans skaparförmåga kan lika gärna ta sig uttryck i mycket annat, t.ex. uppfinneri, datorprogrammering, kommersiell grafik och design - som inte brukar kallas "konst".

Jaså, även dåligt slentriansex eller dum fyllepaintpall?
Om nu allt är konst, varför behövs då ordet "konst" alls?

S: För att allt inte är natur.


Så vilken definition menar du att vi ska använda på "konst"? Allt som människan snarare än naturen skapat? Var Holocaust "konst"?

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 04 maj 2008 23:37

Allt skapande ser jag som konst. Det råder väl inga tvivel om att Hitler var en estet (rätt usel smak enligt mig, men ändå) ? Hans ambition var att göra världen vackrare. Det är min fulla övertygelse, även om jag inte delar hans smak och sympatiserar inte med hans tillvägagångssätt. Han plockade världskartan som sin duk.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 05 maj 2008 00:27

Makterna skrev:
Avantgardet skrev:Men då du nu enligt egen utsaga faktiskt inte vet vad kultur är, hur menar du då att du ska kunna diskutera det?  :roll:


Nu resonerar du som en sån där kristen som kräver av folk som vill kalla sig ateister, att de först ska skaffa universitetsdiplom i teologi.


Nu vrider du på orden för att "dramatisera", ett ord jag kan bruka då du definierat det åt mig. Var det något liknande Avantgardet menade kanske?

Det är väl det med att definitionen skall stämma med föremålet för diskussion?

Om du säger;

- Jag har aldrig sett en tofsaskrika i hela mitt liv.

Hur kan du då säga;

- Det där är inte en tofsskrika?

Låter du andra definiera det åt dig så skall du bruka det enligt deras definition, så som jag ovan gjorde med "dramatisera" ;)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 05 maj 2008 10:11

Makterna: Jag tänker börja med att visa att dina exempel saknar verklighetsförankring och enbart är utslag av dina ogrundade fördomar och subjektiva uppfattning:

Makterna skrev:Ändå verkar kulturfolket inte vilja kalla designprodukterna på Ikea för konst, då de ju är lättåtkomliga, lättsmälta och kommersiella, vilket kulturfolket hatar.


Det här är inte sant. Designprodukter brukar man nämligen inte kalla för konst ens när de är svåråtkomliga, svårsmälta och dyra. De kallas helt enkelt för "design". Steget från design till konst är dock litet, och både billiga och dyra designprylar har ställts ut på gallerier och diskuterats i konstforum. IKEAs årliga katalog brukar faktiskt dra till sig intresse i kulturnyheterna, alltså helt tvärtemot mot vad du påstår.

Fel #1.

Where is Waldo-bilder innehåller väldigt mycket detaljer. Men de är inte konst.


Helt fel. Det är i själva verket inte alls ovanligt att barnboksillustrationer ställs ut på gallerier och diskuteras på kulturnyheterna. Även Martin Handfords illustrationer har ställts ut på gallerier, såsom det berättas om här.

Fel #2.

Högupplösta fotografier av Grand Canyon är också detaljrika, och dessutom vackra i mångas tycke, men ändå inte konst.


Eh... Jo? Bland vanliga människor så anses fotografi absolut vara en konstform. Det finns inte någon osynlig regel som säger att det inte skulle gälla för naturfotografi.
"Fine Art Photography of Grand Canyon" utlovas det bland annat här.

Fel #3.

---

Därmed har jag bevisat att din syn på kultur inte delas av allmänheten, utan enbart är utslag av din egen osakliga subjektivitet.

Jag DEFINIERAR inte kultur så, men jag säger att det finns en dylik SAMVARIANS.


Du använder alltså stereotyper för att kunna argumentera mot en halmdocka. Kan du inte använda riktiga argument och bemöta någon verklig meningsmotståndare istället?

De "typexempel" du nämner är ju fulla av fullständiga felaktigheter, vilket jag om och om igen visat för dig tillsammans med belägg från verkligheten. Kanske är det dags att du börjar ifrågasätta huruvida dina karikatyrer egentligen representerar en rättvis bild av verkligheten?

Om du nu påstår att James Bond och elektronisk dansmusik inryms inom det vedertagna kulturbegreppet, skulle man ju kunna studera hurpass mycket kulturnämnderna stödjer sånt


Ingen här har påstått att "konst = vad kulturnämnder stöder". Tvärtom så är de flesta människor i verkligheten överrens om att det existerade kultur långt innan det fanns några kulturnämnder. Det är nog bara du i hela universum som skulle påstå motsatsen.

Jag tror var och en som läser detta är lite skeptiska till att kalla James Bond kultur, så jag rastar min kasse.


Det tror du? Okej, vi kollar. Avant har redan sagt sitt, så du ligger under med 0-1. Hur många röster behöver du ha emot dig innan du börjar tvivla på din verklighetsuppfattning?

Detta har hänt, i korthet:
1. Makterna fäller två påståenden:
a) Makterna säger: "Jag ogillar kultur"
b) Makterna säger: "Kultur är bluff"
2. Rising hävdar att ett orsakssamband föreligger mellan händelse a och händelse b. Närmare bestämt hävdar han att b följer av a.
Anm. Inget har ännu framkommit som styrker detta orsakssamband.
Då tittar vi på den rationella kunskapsteorin. Den säger klart och tydligt att bevisbördan vilar på den som fäller ett påstående (alltså 2).


App app! Du hoppade över ett steg:
Precis som du säger så vilar bevisbördan på den som fäller ett påstående, så låt höra vad beviset är bakom b) "Kultur är bluff". Hittills har dina argument varit motsägelsefulla, orimliga eller rena faktafel som jag enkelt kunnat motbevisa med belägg från verkligheten.

Så situationen är denna:

1. Makterna säger sig ogilla kultur, samtidigt som han gillar många saker som i allmänhetens ögon helt klart är kultur. Uttalandet är således motsägelsefullt och kan därför inte vara rotat i förnuftet utan snarare i känslorna.
2. Makterna kommer med osakliga teorier som alla saknar verklighetsförankring. I dessa teorier uttrycker Makterna sig ständigt raljant, med överdrivna exempel och fixeringar kring ämnen som hans meningsmotståndare inte känner sig vid. Detta styrker ovanstående.

Det är dock inte nödvändigtvis så att känslorna som driver dig är just aversionen mot konst. Det är bara min kvalificerade gissning, baserat på att du faktiskt skrivit det. Det kan också vara så att du ogillar mig eller att bli motbevisad. Det kan också vara så att du ogillar statens inblandning i kulturen så mycket att du letar efter möjligheter att skriva om det vare sig det har med mina argument att göra eller inte. Och utöver ogillande så kan du förstås också drivas av allehanda positiva känslor, såsom en sprittande debattlust som får dig att vilja argumentera mot mig. Eller kanske är det något helt annat; nyförälskelse, vårkänslor, osv. Allt är möjligt.

Det enda som inte är möjligt är att du kan vara driven av ditt förnuft ety du saknar några förnuftiga argument. Hittills har allt du skrivit varit rena felaktigheter eller bara osakliga stereotyper. Det är inte min "åsikt", utan det är den enda möjliga slutsatsen jag kan dra efter att ha motbevisat dig om och om igen i den här tråden.

---

Sedan bemöter du mig och vad jag skrivit:

Jag uppfattade att du menade att det primära syftet med aktiviteter som är kultur/konst, är att kommunicera.


Ja, och då särskilt att förmedla verkets egna kvaliteter. En instruktionsmanual kallar man ogärna för "kultur" eftersom den inte är tänkt att förmedla sina egna värden, utan hur något utomstående fungerar.

Om kultur nu är kommunikation, då borde kulturen bli mer kultur ju fler som mottar den?


Sure. Så brukar branschorganisationer resonera. Det är därför vi har guld- och platinaskivor, exempelvis.

Ett annat sätt att resonera är att utgå från kvaliteten istället för kvantiteten. Alltså: "Hur mycket förmedlar det här verket till mig?" Det ena kriteriet är kollektivistisk (= "det som flest personer gillar är mest konst") medan det andra är individualistiskt (= "det som betyder mest för mig är mest konst").

Så; ja, ur ett kollektivistiskt synsätt så är Sagan om Ringen mer kultur än konstiga fransk-afrikanska filmer. Det kan den vara ur ett individualistiskt synsätt också. Jag personligen är mer av en individualist än kollektivist, så anledningen till att jag tycker att Sagan om Ringen har mer kulturellt värde än någon av de fransk-afrikanska filmer jag sett, är inte för att jag följer med strömmen utan för att jag förmedlats fler tankar och känslor av Sagan om Ringen.

Men om det nu verkligen fanns något som du ville veta av nån konstnär (förutsatt att han inte är död, förstås) så kan du säkert läsa det på Wikipedia-sidan om den konstnären, eller maila honom, hans fanclub eller kanske hans sekreterare/medhjälpare, och förhoppningsvis få svar på just din undring. Detta måste ju vara mycket effektivare kommunikation än att bara stå och glo på hans verk och på egen hand försöka lista ut budskapet.


Ja, om allt jag vill veta är något som enkelt kan uttryckas i ord, då stämmer det du säger. Om jag exempelvis vill veta hur gammal Chuck Palahniuck är, då kollar jag på wikipedia istället för att titta på Fight Club och försöka lista ut det på egen hand.

Men om jag vill bli förmedlad något som inte lika lätt uttrycks i ord?

Menar du förresten nu, att definitionen på konst är att den är en kommunikationsmetod för att förmedla ett budskap?


"Budskap" är vanskliga inom konsten. De bilder som söker förmedla tydliga, uttryckliga budskap (såsom stapeldiagram, vägbeskrivningar och instruktioner för hur man ska montera möbler) kallas ogärna för konst. De är ju inte till för att förmedla sina egna värden.

Börja i andra änden, istället: Att förmedla känslor, väcka tankar och frågeställningar... Sådana saker.

Vad kommer det sig isåfall att konstnärer brukar svara "inget särskilt" eller "tolka den som du vill" om man frågar om ett verk hade något budskap?


Det är just pga det där du skrev ovan: Hade konstnären haft ett enkelt, uttryckligt budskap som kunde förmedlas via tal så hade det ju varit enklare om folk bara frågade honom eller tog kontakt med hans fanclub istället för att de båda skulle behöva gå omvägen via konstverket.

Ja, fast är den sortens dans ett "budskap", och därmed konst?


Nej. Vad jag skrev var "danslusten [tycks] vara enklare att förmedla via musik än tal", så jag syftade på musiken. Musiken är helt klart kultur. Att vilja dansa när man hör musik är en känsloyttring, och det är inte nödvändigtvis kultur. Att gråta när man ser en tragedi, att skratta när man ser en komedi, att få stånd när man läser erotika, att dansa till dansmusik, osv, det kallar man sällan för "kultur" i sig.

nu återstår väl mest att diskutera vilken mekanism som är vanligast, den som du pekar på (som jag faktiskt fortfarande inte riktigt fått grepp om, kan du sammanfatta den?)


Javisst. Här kommer en sammanfattning:

Vi människor namnger många företeelser efter deras syfte, och utifrån detta syfte kan vi sedan avgöra deras kvalitet. En persienn som inte förmår skymma insyn är exempelvis inte en persienn som fungerar - ergo är den ett fall av dåligt hantverk. Funktionalitet kan vi i hög grad mäta; vi kan se hur lång batteritiden är i en mobil, hur väl ett par högtalare täcker mellanregistren och hur krocksäker en hjälm är, osv.

Men så finns det också ett antal företeelser som inte fungerar så; som inte har någon yttre funktion. Vad kallar man detta; det som snickrats och drejats för sin egen skull? Vad ska man kalla det som inte är ämnat att fylla något annat syfte än just de känslor och tankar som väcks hos betraktaren?

Det är inte bara kulturen som förmår väcka känslor hos oss för sina egna kvaliteters skull, men eftersom vi namnger företeelser efter deras syfte i så hög grad så behöver vi ett särskilt namn på allt det som främst har som syfte att göra just detta.

En solnedgång och en trasig persienn kan vara precis lika intressanta att betrakta som en tavla, men solnedgången saknar syfte och persiennen har ett annat syfte. Tavlans syfte är dock att bli betraktad. Således skiljer kulturen sig åt från naturen och hantverken.

---

Att vi namnger saker efter dess syfte är tydligt i många sammanhang. Vi kallar exempelvis en film för "komedi" om dess syfte är att roa oss, även om vi personligen tycker att den är tråkig. Ditt argument i den här tråden har varit såsom att säga att eftersom det finns många saker som är komiska utöver roliga komedier, så behöver vi inte begreppet "komedi".

Det är ett radikalt resonemang. Kanske har du rätt i att det skulle bli bättre om vi människor nöjde oss med att uttala oss om vad vi tyckte var "komiskt" och om vi sket i vilket syfte saker hade. Men i nuläget funkar det inte så, och vi har bådadera. Vi har både ordet "komiskt" som vi kan använda om allt möjligt, och ordet "komedi" som används om det vars syfte är att vara komiskt. Samma sak är det med kulturen. Vi har ord för allt det som kulturen har som syfte att förmedla, samt ett ord för det som skapats med dessa syften.

En affisch av Grand Canyon blir t.ex. inte fulare för att den inte är konst utan trycks i hundratusentals exemplar och delas ut gratis med nån kvällstidning. Och den blir inte vackrare om det plötsligt visar sig att en känd konstnär gjort den, och att han sätter upp den i sitt galleri, och konstfolket säger sig se geniala poänger i den.


Jag håller med. Och än viktigare: Affischen blir inte mer kultur heller. En satirillustration är lika mycket kultur den dagen den tecknas som den dagen den ställs ut på ett galleri. (Däremot blir den mer "finkultur", men det är något helt annat (och inte nödvändigtvis något positivt omdöme). Finkulturen är en särskild livsstil, precis som nördkulturen och gaykulturen. Det är bara en enskild sorts referensram.)

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 05 maj 2008 11:03

J R Auk skrev:
Makterna skrev:
Avantgardet skrev:Men då du nu enligt egen utsaga faktiskt inte vet vad kultur är, hur menar du då att du ska kunna diskutera det?  :roll:


Nu resonerar du som en sån där kristen som kräver av folk som vill kalla sig ateister, att de först ska skaffa universitetsdiplom i teologi.


Nu vrider du på orden för att "dramatisera", ett ord jag kan bruka då du definierat det åt mig. Var det något liknande Avantgardet menade kanske?


Du verkar inte alls ha förstått definitionen av "dramatisera" då du endast använder ordet dramaturgiskt. Om man dramatiserar, då ser man bara de självupplevt dramatiska nyanserna i det sagda, istället för det som egentligen sagts. Vi har ju sett flera gånger hur ni "drama queens" har kallat det att "dramatisera" när jag säger något som är logiskt, fast inte vedertaget. Detta uppfattar ni som dramatik, eftersom ni ser en dramatik i att säga nåt som inte är vedertaget. En dramatik som jag inte alls avser (men kan förstå att ni ser, eftersom jag har förmågan att tänka utifrån andra synvinklar än min egna).

Vi har förresten nu sett ett fjärde (4) exempel på hur ni humanister, mjukisar eller vad ni nu vill kalla er, pga ert dramaturgiska tänkande, påstår orsakssamband som egentligen inte finns. Du påstår att min avsikt är att dramatisera. Du uppvisar alltså en grov oförmåga att hålla isär din subjektiva tolkning av det inträffade, från det objektivt riktiga. "När tandläkaren började borra i mina tänder kändes det i reptilhjärnan som att han var ute efter att skada mig, därför slog jag till honom", typ. Paranoid personlighetsstörning?

Det är väl det med att definitionen skall stämma med föremålet för diskussion?

Om du säger;

- Jag har aldrig sett en tofsaskrika i hela mitt liv.

Hur kan du då säga;

- Det där är inte en tofsskrika?


Den liknelsen haltar. Jag håller med om att man måste veta vad tofsaskrika är, för att kunna utesluta att nåt är det. Däremot håller jag inte med om att man måste ha sett en på riktigt för att utesluta detta, det kanske räcker med att ha sett en i en fågelbok?

Men liknelsen haltar, som sagt. För jag resonerade ju inte "jag vet inte vad kultur är, men jag vet att det inte finns!", utan jag resonerade "det finns flera skilda definitioner på kultur och oavsett vilken man använder så verkar kultur bara vara en hype".  

Fan, driver du med mig eller menade du verkligen dina dumma argument? Känner mig ibland som nån jävla dagisfröken som måste förklara logiska självklarheter för totala idioter.

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 05 maj 2008 12:28

Makterna skrev:Ändå verkar kulturfolket inte vilja kalla designprodukterna på Ikea för konst, då de ju är lättåtkomliga, lättsmälta och kommersiella, vilket kulturfolket hatar.


Det här är inte sant. Designprodukter brukar man nämligen inte kalla för konst ens när de är svåråtkomliga, svårsmälta och dyra. De kallas helt enkelt för "design". Steget från design till konst är dock litet, och både billiga och dyra designprylar har ställts ut på gallerier och diskuterats i konstforum. IKEAs årliga katalog brukar faktiskt dra till sig intresse i kulturnyheterna, alltså helt tvärtemot mot vad du påstår.

Fel #1.


Här säger du dels att Ikea's designprodukter inte är konst (fast det beror inte på att de kommer från Ikea, utan det beror på att design inte är konst), sen vänder du på klacken och säger plötsligt att Ikea-katalogen visst intresserar konstfolket. Hur ska du ha det då? Det verkar som att du inte alls har nån poäng i den här debatten, utan att du bara är ute efter att vädra ut nån retorisk ådra? "Åh, nån säger emot vårt kära status quo, kom mina bröder, man ur huse till försvar mot kulturen", ungefär.

Where is Waldo-bilder innehåller väldigt mycket detaljer. Men de är inte konst.


Helt fel. Det är i själva verket inte alls ovanligt att barnboksillustrationer ställs ut på gallerier och diskuteras på kulturnyheterna.


Jag pratade inte om barnboksillustrationer, utan om såna där detaljerade bilder med massvis av detaljer, där man ska hitta en figur som heter Waldo. Att målgruppen för Where is Waldo-bilder, är barn, är beside the point. Ditt resonemang är lika ologiskt som "åh, en neger slog mig, därför förstår ni väl att ni måste akta er från alla som är svarta?".

Och anledningen att jag tog upp Where is Waldo är att nån sa att detaljrikedom var något som gjorde konst till konst. Jag syftade till att motbevisa detta, genom att ta de detaljrika Where is Waldo-bilderna som exempel, på nåt som inte är konst. Att du då kommer och pratar om ANDRA barnboksillustrationer, som minsann ställts ut på museum, är väldigt irrationellt och riskerar få debatten att spåra ur.

Högupplösta fotografier av Grand Canyon är också detaljrika, och dessutom vackra i mångas tycke, men ändå inte konst.


Eh... Jo? Bland vanliga människor så anses fotografi absolut vara en konstform. Det finns inte någon osynlig regel som säger att det inte skulle gälla för naturfotografi.


Precis samma logical fallacy igen.
Mitt argument var att motbevisa varför allt som är detaljrikt (och här dessutom vackert) ändå inte får kallas konst. Då kommer du och invänder att foton minsann är konst! Men Rising, är alla foton konst då? Om jag tar ett kort på min kuk med webcam, är det konst då? Inte många konstförespråkare skulle anse det.

Därmed har jag bevisat att din syn på kultur inte delas av allmänheten, utan enbart är utslag av din egen osakliga subjektivitet.


Du har inte bevisat ett dugg angående min "syn på kultur". Jag har ingen "syn på kultur" eftersom det inte finns någon logisk definition på det. Däremot kan jag avfärda det som begrepp. Det är bara en eufemism för att försvara meningslösheter. Poängen jag vill förmedla har därmed med eufemismer att göra. Samma sak gäller när jag klagar på andra eufemismer såsom "humanism" eller "demokrati", som i viss mån används för att försvara nästan vadsomhelst, inklusive Östtysklands terror mot medborgarna. När ett ord används för sin positiva klangs skull, men inte verkar betyda nåt vettigt (t.ex. att det saknar en tydlig definition), bör man vara misstänksam.

Bortklippt citat återinlagt, för sammanhangets skull:
Rising skrev:Ahaa... Nu framstår din poäng tydligt.

Du stämplar begreppet "kultur" på saker som du tycker är dåligt: Överstatlighet och sånt som inte faller dig i smaken. Ja, det är klart att om man använder orden så lättvindigt, då kan man dra vilka slutsatser som helst.


Jag DEFINIERAR inte kultur så, men jag säger att det finns en dylik SAMVARIANS.


Du använder alltså stereotyper för att kunna argumentera mot en halmdocka. Kan du inte använda riktiga argument och bemöta någon verklig meningsmotståndare istället?


Det jag tycker är som sagt att
a) det som brukar kallas kultur är meningslöst,
och att jag tycker att
b) ordet kultur inte verkar ha någon enhetlig definition
är varken motsägelsefullt, eller har nåt med stereotyper eller halmdockor att göra.
När du säger att jag tycker kultur är "dåligt", är det däremot du som argumenterar mot en halmdocka. Jag anser inte att kultur är aktivt "dåligt", utan att det är meningslöst. Kultur kan vara bra om man som konstnär vill ha pengar av staten, t.ex. Och kultur kan vara dåligt, om det medför att ofrivilliga måste betala skattepengar för att kunna bekosta det. Det är som med EU, om tillräckligt många med makt syltas in i bidragskarusellen, kommer ingen kunna få majoritet nog att rasera den. Det finns en idé med att över hälften av EU's budget går till bönder. Orsaken är såklart de socialistiska franska bönderna. Terror lönar sig.

Om du nu påstår att James Bond och elektronisk dansmusik inryms inom det vedertagna kulturbegreppet, skulle man ju kunna studera hurpass mycket kulturnämnderna stödjer sånt


Ingen här har påstått att "konst = vad kulturnämnder stöder".


Nähä, så till och med kulturnämnderna har missförstått vad konst/kultur är? Vems definition ska man lyssna på nu då?

Tvärtom så är de flesta människor i verkligheten överrens om att det existerade kultur långt innan det fanns några kulturnämnder. Det är nog bara du i hela universum som skulle påstå motsatsen.


Nu är du irrationell igen. Även om det är sant att kultur kan finnas obereonede av kulturnämnder, så borde mitt resonemang stämma, dvs att kultur är ungefär sånt som kulturnämnder, om de finns, väljer att stödja. Men låt höra, vad är kultur nu då? Du sa förut att du hade en egen komplex definition, och att du pendlade mellan den och nån annan kulturpersons. Men sedan gav du uttryck för ytterligare en definition. Har du bestämt dig ännu?

Jag tror var och en som läser detta är lite skeptiska till att kalla James Bond kultur, så jag rastar min kasse.


Det tror du? Okej, vi kollar. Avant har redan sagt sitt, så du ligger under med 0-1. Hur många röster behöver du ha emot dig innan du börjar tvivla på din verklighetsuppfattning?


Jag föreslår en opinionsundersökning med följande formulering:
Vad är kultur?
Alt 1. Kultur är allt som människan gör! Inkl att äta, sova, ha sex.
Alt 2. Kultur är allt som människan skapar (även kommersiella saker får inräknas, t.ex. pornografi, vykortsbilder på snygga bilar, vanliga foton av Grand Canyon utan konstnärliga vinklar, etc).
Alt 3. Kultur är allt som människan skapar, men för sig själv (t.ex. paint-by-number-målningar, att lösa korsord, etc)
Alt 4. Kultur kräver iallafall en viss finess, men även s.k. low-brow-kultur får inräknas, t.ex. att måla "Välkommen till familjen Svensson" och nåt motiv, på sin brevlåda.
Alt 5. Kultur är egentligen mest finkultur, t.ex. opera, balett, klassisk musik. Åh härliga känsla! Ikea-design gör mig sjuk eftersom den säljs i såna stora mängder.
Alt 6. Kultur låter sig endast definieras ostensivt (Risings första definition).
Alt 7. Risings andra definition (hans egna, men som han inte riktigt är säker på).
Alt 8. Den där serietecknarens (?) definition, som Rising hänvisade till.
Alt 9. Annan definition.
Alt 10. Kultur är endast en hype. Objekt kan ha goda egenskaper (skönhet, sexighet, informationsvärde etc) oberoende av huruvida de är kultur/konst. Kultur/konst är sålunda inget som gör ett objekt till något förmer, eller annat, än summan av dess egenskaper. Det finns kanske andra sådana egenskaper (t.ex. affektionsvärde eller kuriosavärde) men något speciellt konstvärde finns inte objektivt, utan bara i kulturhypens värld.

Detta har hänt, i korthet:
1. Makterna fäller två påståenden:
a) Makterna säger: "Jag ogillar kultur"
b) Makterna säger: "Kultur är bluff"
2. Rising hävdar att ett orsakssamband föreligger mellan händelse a och händelse b. Närmare bestämt hävdar han att b följer av a.
Anm. Inget har ännu framkommit som styrker detta orsakssamband.
Då tittar vi på den rationella kunskapsteorin. Den säger klart och tydligt att bevisbördan vilar på den som fäller ett påstående (alltså 2).


App app! Du hoppade över ett steg:
Precis som du säger så vilar bevisbördan på den som fäller ett påstående, så låt höra vad beviset är bakom b) "Kultur är bluff".


Fel, bevisbördan vilar på den som påstår att kultur finns. Samma diskussion som med Gud. De religiösa verkar tro att det är ateisterna som har bevisbördan, "vi religiösa är ju så många och så starka", typ.
Ändå har jag varit snäll och lämnat en massa argument, trots att bevisbördan inte är min. Om kultur inte ens kan definieras, hur kan det då vara annat än en bluff?

Hittills har dina argument varit motsägelsefulla, orimliga eller rena faktafel som jag enkelt kunnat motbevisa med belägg från verkligheten.

Så situationen är denna:

1. Makterna säger sig ogilla kultur, samtidigt som han gillar många saker som i allmänhetens ögon helt klart är kultur. Uttalandet är således motsägelsefullt och kan därför inte vara rotat i förnuftet utan snarare i känslorna.


Vilken "känsla" då? "Åh, idag känner jag för att vara självemotsägande", eller? Din förklaringsteori verkar inte speciellt rationellt uttänkt.

I dessa teorier uttrycker Makterna sig ständigt raljant, med överdrivna exempel och fixeringar kring ämnen som hans meningsmotståndare inte känner sig vid. Detta styrker ovanstående.


Detta beskriver endast min framtoning, inte mina egentliga argument. Du argumenterar därmed irrationellt återigen.

Jag använder exempel för att jag tror att man kan förklara saker tydligare då genom att göra dem mindre abstrakta och svårgreppbara, men jag får väl sluta med det eftersom du stör dig på det då! Risken är nu att argumentationen blir svårare att följa.

Det är dock inte nödvändigtvis så att känslorna som driver dig är just aversionen mot konst. Det är bara min kvalificerade gissning, baserat på att du faktiskt skrivit det.


Var har jag skrivit att aversion mot konst driver mig?

Det kan också vara så att du ogillar mig eller att bli motbevisad.


Jag har ingen aning om vem du är, så hur skulle jag kunna ogilla dig? Däremot anar jag att dina stundtals väldigt ihåliga argument är AVSIKTLIGT ihåliga, dvs att du trollar, dvs förstör debatten avsiktligt, och detta skulle kunna vara en potentiell orsak att ogilla dig som person. Ännu vet jag dock inte säkert om det är så eller inte. Hittills har jag bara sett en person göra så i detta forum, det var Avantgarde, och teorin bevisas av att han även kom med olagliga sexbrottsanklagelser mot mig, uppenbarligen helt tagna ur luften.

Det kan också vara så att du ogillar statens inblandning i kulturen så mycket att du letar efter möjligheter att skriva om det vare sig det har med mina argument att göra eller inte. Och utöver ogillande så kan du förstås också drivas av allehanda positiva känslor, såsom en sprittande debattlust som får dig att vilja argumentera mot mig. Eller kanske är det något helt annat; nyförälskelse, vårkänslor, osv. Allt är möjligt.


Måste alla drivkrafter vara sådär underfundiga? Du har ju glömt den mest uppenbara och ärliga - sökandet efter sanningen. Som man känner sig själv känner man andra, kanske.

Det enda som inte är möjligt är att du kan vara driven av ditt förnuft ety du saknar några förnuftiga argument. Hittills har allt du skrivit varit rena felaktigheter eller bara osakliga stereotyper. Det är inte min "åsikt", utan det är den enda möjliga slutsatsen jag kan dra efter att ha motbevisat dig om och om igen i den här tråden.


Men eftersom alla dina "motbevis" i sin tur motbevisats, så kvarstår i själva verket inte ett enda av dina motargument. Det enda du kanske bevisat är att du är kreativ när det gäller oseriös retorik.

Jag uppfattade att du menade att det primära syftet med aktiviteter som är kultur/konst, är att kommunicera.


Ja, och då särskilt att förmedla verkets egna kvaliteter. En instruktionsmanual kallar man ogärna för "kultur" eftersom den inte är tänkt att förmedla sina egna värden, utan hur något utomstående fungerar.


Det låter som att det är "bildspråk" du definierar nu. En bra logotyp kan t.ex. vara bra bildspråk, men den blir inte kultur för det.

Om kultur nu är kommunikation, då borde kulturen bli mer kultur ju fler som mottar den?


Sure. Så brukar branschorganisationer resonera. Det är därför vi har guld- och platinaskivor, exempelvis.


Branschorganisationer ja, är de kultur då? Menar du att om man frågar nån som är representativ för sånt som kallas kultur, typ nån konstnär eller dramatiker, så skulle han svara att en låt som sålts i många exemplar är "mer kulturell" än en smal låt av nåt proggband på 70-talet? Dvs bättre?

Ett annat sätt att resonera är att utgå från kvaliteten istället för kvantiteten. Alltså: "Hur mycket förmedlar det här verket till mig?" Det ena kriteriet är kollektivistisk (= "det som flest personer gillar är mest konst") medan det andra är individualistiskt (= "det som betyder mest för mig är mest konst").


Jaha, så om t.ex. en påse lösgodis betyder mycket för mig, så är den kultur enligt den sistnämnda definitionen? Lösgodiset förmedlar ju en god smakupplevelse. Räknas det?

Så; ja, ur ett kollektivistiskt synsätt så är Sagan om Ringen mer kultur än konstiga fransk-afrikanska filmer. Det kan den vara ur ett individualistiskt synsätt också. Jag personligen är mer av en individualist än kollektivist, så anledningen till att jag tycker att Sagan om Ringen har mer kulturellt värde än någon av de fransk-afrikanska filmer jag sett, är inte för att jag följer med strömmen utan för att jag förmedlats fler tankar och känslor av Sagan om Ringen.


Sagan om Ringen borde därmed åtminstone vara ett bra bevis på att vi inte behöver kulturnämndernas kulturbidrag för att njuta högklassig fiktion.

Men om det nu verkligen fanns något som du ville veta av nån konstnär (förutsatt att han inte är död, förstås) så kan du säkert läsa det på Wikipedia-sidan om den konstnären, eller maila honom, hans fanclub eller kanske hans sekreterare/medhjälpare, och förhoppningsvis få svar på just din undring. Detta måste ju vara mycket effektivare kommunikation än att bara stå och glo på hans verk och på egen hand försöka lista ut budskapet.


Ja, om allt jag vill veta är något som enkelt kan uttryckas i ord, då stämmer det du säger. Om jag exempelvis vill veta hur gammal Chuck Palahniuck är, då kollar jag på wikipedia istället för att titta på Fight Club och försöka lista ut det på egen hand.

Men om jag vill bli förmedlad något som inte lika lätt uttrycks i ord?


Visst finns det saker som lättare uttrycks i bild/form än i ord, men det går ju att uttrycka allt i ord, även om det krävs många ord. En designer kan t.ex. säga "böjen på den här vasen matchar den böjda formen av dess topp, och avsikten är att skapa en harmonisk känsla". Nöjer man sig med bild/form är risken väldigt stor att olika människor uppfattar budskapet annorlunda än hur det var avsett. Det är därför inte att rekommendera ifall det är det avsedda budskapet man undrar över.

Menar du förresten nu, att definitionen på konst är att den är en kommunikationsmetod för att förmedla ett budskap?


"Budskap" är vanskliga inom konsten. De bilder som söker förmedla tydliga, uttryckliga budskap (såsom stapeldiagram, vägbeskrivningar och instruktioner för hur man ska montera möbler) kallas ogärna för konst. De är ju inte till för att förmedla sina egna värden.

Börja i andra änden, istället: Att förmedla känslor, väcka tankar och frågeställningar... Sådana saker.


Hur vet man att konst lyckas med att förmedla känslor? Känslan av att se en skulptur kanske inte alls blir densamma hos åskådaren som den var hos konstnären. Känslan av konstverket kanske mer beror på vilken bild av konstnären som trummats upp runtomkring.

Kan det kanske röra sig om att många människor har svårt att beskriva känslor i förnuftigt språk? Det är lättare att säga "åh, den här vasen ger mig... en känsla" än att beskriva "vasen relaterar till operahuset i Sydney samtidigt som den associerar till en grekisk palatspelare", om man är dålig på språk. Det ser man ju t.ex. tydligt när det gäller relationsproblem, för relationer handlar ju om att kombinera känslor såsom kärlek, med den logiska utmaningen i att klara av att samexistera med en annan individ som kanske är annorlunda än man själv, men ändå må bra. Vad säger statistiken om konstnärers förmåga att hantera relationer? Om den är lägre än andras, så har vi en tes här.

Vi människor namnger många företeelser efter deras syfte, och utifrån detta syfte kan vi sedan avgöra deras kvalitet. En persienn som inte förmår skymma insyn är exempelvis inte en persienn som fungerar - ergo är den ett fall av dåligt hantverk. Funktionalitet kan vi i hög grad mäta; vi kan se hur lång batteritiden är i en mobil, hur väl ett par högtalare täcker mellanregistren och hur krocksäker en hjälm är, osv.

Men så finns det också ett antal företeelser som inte fungerar så; som inte har någon yttre funktion. Vad kallar man detta; det som snickrats och drejats för sin egen skull?


Svar: meningslösheter. Varför skapar man något för föremålets "egen skull"? Tror man att man är Gud och ska skapa liv, att verket ska få ett eget medvetande? Ett utfall av skendräktighet kanske, som när en hund/katt adopterar en strumpa och sköter om den som en valp? Som tanken på att ur sand skapa liv - i mytologierna kallas en varelse som av en magiker skapats ur sand, för golem. Kanske är det ett mänskligt behov att tro sig kunna skapa liv, eller åtminstone saker som har ett "eget" värde, oberoende av dess popularitet hos andra? Isåfall har vi förklarat vad kultur är. Och att detta värde inte är objektivt, utan bara finns hos konstnären själv.

Det är inte bara kulturen som förmår väcka känslor hos oss för sina egna kvaliteters skull, men eftersom vi namnger företeelser efter deras syfte i så hög grad så behöver vi ett särskilt namn på allt det som främst har som syfte att göra just detta.

En solnedgång och en trasig persienn kan vara precis lika intressanta att betrakta som en tavla, men solnedgången saknar syfte och persiennen har ett annat syfte. Tavlans syfte är dock att bli betraktad. Således skiljer kulturen sig åt från naturen och hantverken.


Menar du att en tavla egentligen inte är bättre, har fler eller högre värden, än en trasig persienn, och att förklaringen till att den förstnämnda kan kallas konst, bara är semantisk? Eller menar du att tavlan, eftersom den semantiskt kan kallas konst, automatiskt har ett konstvärde, som gör den bättre än persiennen?

Att vi namnger saker efter dess syfte är tydligt i många sammanhang. Vi kallar exempelvis en film för "komedi" om dess syfte är att roa oss, även om vi personligen tycker att den är tråkig. Ditt argument i den här tråden har varit såsom att säga att eftersom det finns många saker som är komiska utöver roliga komedier, så behöver vi inte begreppet "komedi".


Nej det var inte så jag menade. Jag har inte alls sagt att "kulturmänniskorna säger att konst är snygg, men det tycker inte jag, därför har kulturmänniskorna fel". Inte alls. Min poäng är att kultur är en hype. Som du själv redan påpekat så finns det saker som är konst och som jag kan tycka samtidigt har ett snygghetsvärde, så glöm för enkelhetens skull det där att du uppfattar mig som konsthatare, det verkar störa dig och verkar få dig att resonera irrationellt.

En affisch av Grand Canyon blir t.ex. inte fulare för att den inte är konst utan trycks i hundratusentals exemplar och delas ut gratis med nån kvällstidning. Och den blir inte vackrare om det plötsligt visar sig att en känd konstnär gjort den, och att han sätter upp den i sitt galleri, och konstfolket säger sig se geniala poänger i den.


Jag håller med. Och än viktigare: Affischen blir inte mer kultur heller. En satirillustration är lika mycket kultur den dagen den tecknas som den dagen den ställs ut på ett galleri. (Däremot blir den mer "finkultur", men det är något helt annat (och inte nödvändigtvis något positivt omdöme). Finkulturen är en särskild livsstil, precis som nördkulturen och gaykulturen. Det är bara en enskild sorts referensram.


Ja det håller jag med om. Lowbrow/highbrow är något annat. Vad vi diskuterar är kulturen som sådan, och huruvida det finns något "kultur"-värde eller om kulturrörelsen bara baseras på en hype, ungefär som att kristendomen bottnar i en psedohändelse (dvs att Jesus var Guds son, vilket han enligt vetenskapen inte alls var, eftersom det inte kan finnas några gudar).
Sen kan såklart de kristna få ut vissa fördelar ÄNDÅ av sin verksamhet, t.ex. att det är mysigt att känna samhörighet i kyrkan etc. På samma sätt är det såklart med konstfolket, de känner sig viktiga när de får gå på vernessage och skaka hand med stora konstnärer etc, och tror sig bli begeistrade av de nya och senaste konstverken. Det är en sorts lek. Om man inte tycker att ett konstverk är nåt särskilt, så kan man ju inte säga det ändå, man vill ju fortsätta vara populär bland konstfolket. Därför måste man säga att det är fint, och kanske lurar man också sig själv att det är fint. Det är svårt att känna sina egna känslor, och analysera huruvida ett föremål faktiskt skänker en en skönhetsupplevelse, eller om det är alla andra upplevelser på vernessagen, det goda vinet, att man får mingla med folk som har hög social rang, den proffsiga belysningen i taket, som skapar den där känslan man har just när man betraktar objektet. Som sexolog vet jag att många människor inte ens klarar av att känna efter vad deras egna sexuella läggning är, så hur tusan skulle de isåfall kunna veta om ett konstverk skänker dem en skönhetsupplevelse eller en annan sorts upplevelse, eller kanske ingen upplevelse alls?

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 05 maj 2008 17:15

Först: De tre exemplen:

IKEA - Du påstod att kulturvärlden inte skulle känna sig vid vardagsdesign, och jag visade att du hade fel, att det är mer komplicerat än så. Jag har själv skrivit att gränsen mellan design och konst är vag, så du behöver inte agera förvånad över att jag komplicerar gränsdragningen.

Detaljerad konst - Martin Handford är illustratören som tecknar Where's Waldo. Det är just hans illustrationer som jag visade har ställts ut på museum. Konstetablissemanget tycker alltså uppenbarligen att hans detaljerade bilder är konst, tvärtemot vad du påstod.

Fotografi - Det finns gott om konstfotografi som tagits med digitalkameror med låg upplösning, och även gott om konstfotografi som tagits på kukar. Så när du säger att konstetablissemanget inte skulle erkänna det som konst så undrar jag vad du har för belägg för din sak.

Det är med foton som med illustrationer. Om du bara tar ett kort på din kuk för att tydligt dokumentera blåsor eller andra sjukdomstecken, så kommer det inte kallas konst, och inte heller om du bara tar bilden för att visa dess storlek ihop med något referensmaterial. Men om du har haft syftet att förmedla något estetiskt värde med dina fotografier, och om de väckte något gensvar hos betraktare, då skulle de kallas konst.

När du säger att jag tycker kultur är "dåligt", är det däremot du som argumenterar mot en halmdocka. Jag anser inte att kultur är aktivt "dåligt", utan att det är meningslöst.


O RLY?

Makterna skrev:Som sagt, i det aktuella fallet så sa jag att konst var dåligt, samt att jag ogillar konst


Jag utgår bara från vad du skriver.

Kultur kan vara bra om man som konstnär vill ha pengar av staten, t.ex. Och kultur kan vara dåligt, om det medför att ofrivilliga måste betala skattepengar för att kunna bekosta det.


Se där... Där kommer överstatligheten igen. Vänta medan jag ställer upp halmdockan här, så kan du fortsätta argumentera emot den så länge...

Nähä, så till och med kulturnämnderna har missförstått vad konst/kultur är?


Nej. Däremot är det du som gör ett logiskt felslut när du tror att det kulturnämnderna ger bidrag åt skulle vara mer kultur än något annat - ens i kulturnämndernas ögon. Kulturnämnderna ger inte bidrag till det som de tycker är mest kultur, utan de lägger pengarna där de tror att de gör mest nytta.

Dels vill de inte konkurrera med marknaden - för då skulle ju staten motarbeta de privata entreprenörer som tagit ekonomiska risker för att hoppas kunna tjäna pengar på sin verksamhet, och det skulle drastiskt motarbeta allt entreprenörsskap.

Dels vill de inte lägga pengar på kulturverksamheter som redan har andra väletablerade kanaler för spridning (vilket är fallet med mången nördkultur), eller som är svåra att stödja på annat sätt än att bara ge pengar. Det är mer produktivt för en kulturnämnd att kunna bidra med kunskap, lokaler, utrustning, förmedling och långsiktiga planer.

När jag gick i högstadiet så ansökte jag och några polare om att få hjälp och låna utrustning av kommunen för att kunna spela in en film - en monsteractionfilm med fullkomligt usla specialeffekter och ännu mer usla skämt. Att vi fick den hjälpen betyder inte att Strängnäs kommun skulle tycka att vår film var mer kultur än James Bond.

Du säger "kultur är ungefär sånt som kulturnämnder, om de finns, väljer att stödja", och det stämmer. Men tidigare påstod du det motsatta; att James Bond-filmer inte skulle vara kultur om de inte fått kulturbidrag, och det stämmer däremot inte. Det finns ju alla möjliga sorters anledningar till att något inte fått kulturbidrag. Man kan inte automatiskt påstå att allt detta som inte får bidrag skulle vara något annat än konst. Det är en logisk kullerbytta.

Jag föreslår en opinionsundersökning med följande formulering:
Vad är kultur?


För att slippa vridna undersökningar med värdeladdade omdömen i alternativen så kan vi ta något enklare, utan några värdeladdade termer och där somliga alternativ beskrivs med ett par ord medan andra beskrivs med hela meningar, och som faktiskt har med James Bond att göra (vilket ju var vad vi pratade om). Vad säger du om:

Är James Bond-filmer kultur?
1. Ja
2. Nej

Fel, bevisbördan vilar på den som påstår att kultur finns. Samma diskussion som med Gud.


Okej. Vi kulturförespråkare påstår dock inte att "kultur" är någon sorts materia som kan fångas in och mätas, så vilket bevis skulle du godkänna?

Om kultur inte ens kan definieras, hur kan det då vara annat än en bluff?


Då är alla ostensiva begrepp en bluff, även kärlek och politik. Det står dig förstås fritt att tycka så, men det är i så fall bara din subjektiva åsikt.

Jag använder exempel för att jag tror att man kan förklara saker tydligare då genom att göra dem mindre abstrakta och svårgreppbara, men jag får väl sluta med det eftersom du stör dig på det då! Risken är nu att argumentationen blir svårare att följa.


Jag föreslår att du använder sakliga exempel från verkligheten.

Jaha, så om t.ex. en påse lösgodis betyder mycket för mig, så är den kultur enligt den sistnämnda definitionen? Lösgodiset förmedlar ju en god smakupplevelse. Räknas det?


Allt man gillar är inte automatiskt kultur - det är ju vi överrens om.
Kultur man gillar kan dock anses ha ett högt kulturvärde.

Sagan om Ringen borde därmed åtminstone vara ett bra bevis på att vi inte behöver kulturnämndernas kulturbidrag för att njuta högklassig fiktion.


Joho då! New Zealand Film Commission investerade inte mindre än 235,000 NZ$ i Peter Jacksons första film, Bad Taste, så att den skulle kunna färdigställas. Utan det kulturstödet hade filmen kanske aldrig blivit klar och Peter Jackson kanske aldrig kunnat arbeta sig upp i filmbranschen.

(Bad Taste var faktiskt den film som inspirerade oss att göra vår egen monsterfilm i högstadiet)

Så Peter Jacksons framgångssaga visar tydligt hur kulturbidrag kan fungera när de är som bäst; man stöder filmskaparen när han sysslar med små och häftiga splatterfilmer utan att ha några finansiärer, så att han skall kunna få lite hjälp att etablera sig och ta sig an allt större och prestigefullare projekt, varpå han sedan kan klara sig själv.

Visst finns det saker som lättare uttrycks i bild/form än i ord, men det går ju att uttrycka allt i ord, även om det krävs många ord.


Jag har aldrig hört någon beskriva dansmusik på ett sätt så att jag fått lust att dansa, så jag håller inte med. Jag tycker inte att allt kan förmedlas via ord. Att någon beskriver något som ska vara läskigt är inte samma sak som att faktiskt få uppleva något skrämmande, till exempel.

Hur vet man att konst lyckas med att förmedla känslor? Känslan av att se en skulptur kanske inte alls blir densamma hos åskådaren som den var hos konstnären.


Det vore ett problem om vi talade om design. Designföremål har tydliga syften utanför sig själva; så där är det viktigt att rätt budskap förmedlas. När man läser en vägbeskrivning är det exempelvis väldigt viktigt att man förstår vad det är den säger. Men när jag lyssnar på Manowar så tycker jag att de är fantastiskt komiska - trots att jag anar att de i själva verket är helt allvarliga och fullständigt saknar självdistans.

Det som hade varit ett problem för hantverk och design är inget problem för konst. Jag har inget utomstående syfte att hämta i Manowars musik såsom jag har med ett stapeldiagram, en vägbeskrivning, en vattenkokare eller en persienn. Det står mig fritt att uppskatta Manowars musik på vilket sätt jag än själv önskar. Därför kan jag uppskatta dem som ett underbart komiskt band, trots att de själva verkar vara totalt allvarliga.

Som sagt; en komedi är inte nödvändigtvis komisk, och allt som är komiskt är inte nödvändigtvis en komedi.

Varför skapar man något för föremålets "egen skull"? Tror man att man är Gud och ska skapa liv, att verket ska få ett eget medvetande? Ett utfall av skendräktighet kanske, som när en hund/katt adopterar en strumpa och sköter om den som en valp?


Ja, kanske. Men oftast är nog svaret enklare än så; såsom "för att det är kul!" Daft Punks dansmusik har exempelvis inget syfte utöver sig självt. Deras musik är - som du säger - helt meningslös. Men djäklar vad det svänger!

Kanske är det ett mänskligt behov att tro sig kunna skapa liv, eller åtminstone saker som har ett "eget" värde, oberoende av dess popularitet hos andra?  Isåfall har vi förklarat vad kultur är. Och att detta värde inte är objektivt, utan bara finns hos konstnären själv.


Var fick du "oberoende av dess popularitet hos andra" ifrån? Det är inget jag har skrivit.

Kolla nedan för ett mer utförligt svar:

Menar du att en tavla egentligen inte är bättre, har fler eller högre värden, än en trasig persienn, och att förklaringen till att den förstnämnda kan kallas konst, bara är semantisk? Eller menar du att tavlan, eftersom den semantiskt kan kallas konst, automatiskt har ett konstvärde, som gör den bättre än persiennen?


Det estetiska värdet skapas helt och hållet hos dig. Det finns ingen auktoritet som kan bestämma att du måste tycka att tavlor är vackra och intressanta, medan trasiga persienner inte kan vara det. Estetiska värden är alltså helt och hållet subjektiva.

Däremot kan både du och jag se att persiennen är trasig. Om den är intressant att titta på, så är det i så fall en slump eller en bieffekt. Den har ett annat syfte egentligen. Tavlan har däremot målats för att vara fascinerande att titta på. Vad som är konst är alltså inte på samma sätt en tolkningsfråga.

Har tavlan ett konstvärde? Inte om vi tycker den är ful och tråkig. Den är likväl ett konstföremål ändå.

det var inte så jag menade. Jag har inte alls sagt att "kulturmänniskorna säger att konst är snygg, men det tycker inte jag, därför har kulturmänniskorna fel".


Så har jag faktiskt inte uppfattat dig. Jag har dock uppfattat dig så här:
"Det finns många saker som är komiska utöver komedier, och alla komedier är inte komiska, så därför finns det ju inget som helst nödvändigt samband mellan vad som kallas för komedier och vad som är komiskt. Således är hela begreppet Komedi fullständigt meningslöst, och bara en hype."

Det är ett bra argument. Det finns verkligen inget nödvändigt samband mellan det vi subjektivt finner fascinerande att betrakta, och det som kallas "kultur". Jag hoppas att jag har återgivit dina tankegångar på ett rättvist sätt. Nå: Kan du nu förstå mitt svar till dig?

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 05 maj 2008 18:03

Jag tänker att för att kunna kallas för konst så måste det uppfylla något som är betydelsefullt på något sätt. Och betydelsefullheten kan uppnås på två sätt, dels genom att försköna vår tillvaro för att göra våra liv vackrare och vår upplevelse djupare, öppna våra sinnen och skärpa våra intellekt. Eller så kan den fungera som en kommentar till hur vår tillvaro är och den kan vara chockerande, ifrågasättande, satirisk, humoristisk eller liknande.

Två exempel på detta; expressionismen gjorde vår tillvaro mer romantisk och förgyllde ögonblicken.

Dadaismen genom sin skenbara meningslöshet vred vår uppfattning om tillvaron ur våra händer och tvingade oss att förnya oss.

Sedan finns det möjligtvis en tredje kategori som jag inte kan betrakta som konst men som kanske uppfattas av det av andra; den moderna hip-hopen.

Hip-hop'ens tema är självförhärligandet på olika sätt. Man ska ha bilen, bruden, pistolen och sen berättar man för alla andra med total brist på självdistans vad jävla bra man är. Innehållsmässigt så är sådan hip-hop helt betydelselös och är därför inte konst, däremot kan den anspela på konstnärlighet genom musikalitet och ibland tala om relationer. Men så länge som den bara går ut på att hävda sitt eget imperium så är det kattguld.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 05 maj 2008 18:13

Helt fel där på det sista Sceptisk. Det är inte hip-hopens tema, utan det är mediamogulernas melodi. Hip-hopen berättar bara, på ett oftast underfundigt sätt, om det den ser omkring sig, och när den horar så berättar den såklart också detta. Självhävdandet finns där, förvisso, men är då att tänka som ett allmänt uppror mot överheter - som bottnar i slaveriet, och moderniseringens beslagtagande av det offentliga rummet (där hip-hopen söker gjuta lite liv och ta tillbaka lite område). Alltså vill jag nog också påstå att hip-hopen är att betrakta som en urban konstform, och kanske just därför återfinns den i vartenda gathörn runt hela planeten (i stort).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 05 maj 2008 18:16

Sceptisk skrev:Jag tänker att för att kunna kallas för konst så måste det uppfylla något som är betydelsefullt på något sätt. Och betydelsefullheten kan uppnås på två sätt, dels genom att försköna vår tillvaro för att göra våra liv vackrare och vår upplevelse djupare, öppna våra sinnen och skärpa våra intellekt. Eller så kan den fungera som en kommentar till hur vår tillvaro är och den kan vara chockerande, ifrågasättande, satirisk, humoristisk eller liknande.

Två exempel på detta; expressionismen gjorde vår tillvaro mer romantisk och förgyllde ögonblicken.

Dadaismen genom sin skenbara meningslöshet vred vår uppfattning om tillvaron ur våra händer och tvingade oss att förnya oss.

Sedan finns det möjligtvis en tredje kategori som jag inte kan betrakta som konst men som kanske uppfattas av det av andra; den moderna hip-hopen.

Hip-hop'ens tema är självförhärligandet på olika sätt. Man ska ha bilen, bruden, pistolen och sen berättar man för alla andra med total brist på självdistans vad jävla bra man är. Innehållsmässigt så är sådan hip-hop helt betydelselös och är därför inte konst, däremot kan den anspela på konstnärlighet genom musikalitet och ibland tala om relationer. Men så länge som den bara går ut på att hävda sitt eget imperium så är det kattguld.


Förr, inom det som inte var strikt praktiskt för att tjäna sitt dagliga levebröd, fanns många ismer, och när de uppstod så hann konstetablissemanget absorbera dem alla. Men i dagens kommunikationssamhälle så uppstår nya stilar och medier snabbare än vad konstetablissemanget hinner med att anpassa sig till, vilket är förklaringen till varför mycket av det som är nytt inte hinner anammas av konstetablissemanget och få något prejudikat av att kunna tituleras kultur. Detta kanske är förklaringen till att mycket av det som vi idag gör, inte för att vi måste, men för att vi tycker det är fint eller roligt, ändå inte anses förtjäna att kallas kultur. Speciellt då sånt som är tabustämplat, t.ex. sex eller annan hedonism.

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 05 maj 2008 18:38

Avantgardet skrev:Helt fel där på det sista Sceptisk. Det är inte hip-hopens tema, utan det är mediamogulernas melodi. Hip-hopen berättar bara, på ett oftast underfundigt sätt, om det den ser omkring sig, och när den horar så berättar den såklart också detta. Självhävdandet finns där, förvisso, men är då att tänka som ett allmänt uppror mot överheter - som bottnar i slaveriet, och moderniseringens beslagtagande av det offentliga rummet (där hip-hopen söker gjuta lite liv och ta tillbaka lite område). Alltså vill jag nog också påstå att hip-hopen är att betrakta som en urban konstform, och kanske just därför återfinns den i vartenda gathörn runt hela planeten (i stort).


Ni har båda lite rätt. Det finns politiska rörelser i USA som gärna vill se en så kallad "medvetenhet" i hip-hopen. Den vill såklart gärna få det till att de flesta mörkhyade är förtryckta av de flesta ljushyade, etc. Men precis som Sceptisk säger så köper inte den breda massan detta larv. Det är inte detta som är hiphopens själ. Det är bara politikernas tolkning. Hiphopens själ är antiintellektualism (kräks inte av skräck nu, Avantgardet) och hedonism. Inte en massa "alla är rasister"-politiskt crap a la Timbuktu och annan statsfinansierad propaganda. Därför gillar jag hiphopens stil, och en del av musiken också. Ridin' Dirty är ju t.ex. en text vi svenskar kan relatera till i viss mån, vi är ju också jagade av polisen när vi kör bil, speciellt om vi i deras ögon agerar kaxigt, t.ex. genom att ha en fin bil, köra fort eller spela glad musik högt. Ner med polisen!

http://www.azlyrics.com/lyrics/chamilli ... ridin.html

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 05 maj 2008 18:44

Avantgardet

Okej då, det finns väl detta element med också. Kanske osjysst av mig att hacka på hip-hopen. Men så fort jag hör ordet hip-hop så ser jag framför mig svarta kvinnors skrev och bakdelar uppkörda i kameran och Ali G typer som domderar om vad hårda och balla dom är. Klart min bild kanske är smått satirisk, men du hajjar ju vad jag menar. Dom slår underifrån och dom slår hårt. Jojjemän.

Makterna

Sex har alltid varit ett kontroversiellt tema. Jag brukar tänka att varje tid tror att det var dom som upptäckte sexualiteten. Men det kan ju vara så att det är vårt arv från 60 talet att vörda den fria sexualiteten till varje pris. Personligen anser jag att sexualiteten är något heligt och behöver inte visas upp för någon annan än ens partner. Det finns en läskig och falsk tro på att så fort vi släpper sexualiteten "fri" så kommer vi att bli fria i sinnet också. Det är kanske dags att tala om reformismens paranoia. Man fantiserar ihop en bild om hur mycket människan blivit förtryckt i alla tider och att nu minsann är det dags att ändra på det, kosta vad det kosta vill. Det är min övertygelse att all denna hedonism och krav på den fria sexualiteten gör människan olycklig och känslokall.

Varken sex eller lycka kan vara mål i sig för att ge något bestående. Det är häftigt i början men efter ett tag svalnar entusiasmen och kicken man fick. Men då tror man att man bara måste ha lite mer hedonism för att bli lycklig, med samma resultat - det svalnar och man tappar intresset. Ordet sex innebär i vår tid enbart samlag, men den egentliga betydelsen är intim relation. Vi må ha mycket fritt sex i vår tid, men vi har väldigt lite intima relationer. I allt hetsande om hur man ska uppnå lyckan genom ständiga erövringar och festande så finns det helt enkelt inte tid för intimitet. Resultat; ett infantilt och olyckligt samhälle som saknar medkänsla. Sexualiteten blir trivialiserad och med den trivialiseras relationerna också och allting som vi försöker att göra blir lika trivialt och cynismen tar överhand.

Jag menar kolla på TV, gangstertemat och den snabba vinsten är överallt. Det enda livet handlar om idag är att uppfylla impulser och att ständigt bli påmind om att du aldrig har tillräckligt. Tycker du att du har en vacker tjej? Nej kolla på dom här tjejerna, dom är mycket vackrare. Tycker du att du har ett fint hus? Nej, kolla här, det här huset är mycket finare. Tycker du att du har en bra bil? Nej, den här bilen är mycket bättre. Osv osv osv. Reklamspråket har blivit till en ideologi för en ledsen och vilsen generation. Jag märker det själv, det är nästan obehagligt att sitta ner och ha en seriös diskussion med en annan människa. Ständigt känner jag liksom ett hugg att jag måste bege mig av att jag inte får bli för personlig att jag inte får släppa ner garden att jag måste vara cool, hård och ogenomtränglig för jag ser samma beteende hos andra. De blir lika besvärade som mig ifall man skulle bli "för" seriös om någonting. Livet ska bara vara en ändlös fest, party, skoj. Jo, jag känner mig jävligt road.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 05 maj 2008 19:06

Att jämföra en sorts konst med en annan konst är bara dumt. Att påstå att det finns en viss konst som är bättre än en viss annan konst, är lika dumt det med. Det blir som att jämföra tv-program med varandra eller som att säga att allt på tv är fördummande mm. Vi är olika och vi har olika tycke och smak och vi kommer alltid därför att uppskatta olika saker i vår omgivning. Etiketten konst är förvisso likvärdig då den kan sättas på i stort sätt allt som skapas, men konstinnehållet värde skiftar med åskådarens förhållningssätt.

Utgick konsttyckarna från svårighetsgrader när det gällde att skapa konst så kanske det vore mer intressant att få höra vad som är den svåraste konsten idag, men inte heller det går att  jämföra.

För en del är det en konst att överleva dag för dag, för andra hur lätt som helst. Därmed lever vi i samma värld men med helt skilda liv utifrån våra förutsättningar.


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster