Tobias Israelsson skrev:Jag sitter och funderar på om evolutionen har något tänkbart slut annat än att hela replikations processen upphör/dör i en katastrof.
Vad skulle detta slut i så fall vara?
Finns det någon naturlig/rimlig väg som evolutionen här på jorden kan ta?
Hur är det om man generelasierar det till hela universum. Finns det något inneboende i evolutionsprocessen som leder till vissa bestämda resultat?
Jag tror att vi, mänskligheten, har goda chanser att
1) inom detta århundrade en gång för alla totalt gardera oss mot undergångsscenarior av alla slag för extremt lång tid framåt, och därefter
2) sprida oss i universum och fortsätta utvecklas utan slut.
Vi kommer t.ex. komma att kunna ordna alla partiklar i hela den idag observerbara delen av universum så att de alla bildar en enda jättehjärna som är ständigt superlycklig. Kanske kommer vi i framtiden att komma på något som är otroligt mycket bättre än det, eftersom vi i framtiden kommer att ha gjort oss så otroligt mycket mer intelligenta.
Detta är i bästa fall.
I värsta fall blir det väl nanorobot-grå sörja av allt. Möjligen finns det ett ännu värre scenario än det: nämligen att någon sadist tar makten över oss alla för alltid och därefter håller oss alla i ständigt fruktansvärt lidande i evighet, eller i alla fall jättelänge, för att sedan döda oss alla inklusive sig själva. Men så länge det finns liv finns det hopp, så kanske ska man trots allt hoppas lite mer på ett utdraget sadistscenario än på omedelbar utplåning.
Hur som helst, även om allt liv på jorden utplånas, finns det en massa liv på annat håll i universum, av vilka några måste utvecklas utan gräns till slut, men det är ju ingen tröst för oss om vi har försvunnit.
En tanke jag har är liknande den med rädslan kring nanorobotar och grå sörja.
Jag tror att universum är oändligt, och att det, likt Many Worlds Interpretation, innebär att alla de fortsättningar på vår och jordens evolution som överhuvudtaget kan ske faktiskt sker, var och en i oändligt antal versioner, i varje ögonblick. Dock tror jag vi kan påverka vilken "täthet av oändlighet till sitt antal" olika utvecklingar får. Om vi t.ex., på just den version av jorden just vi lever på, skapar nanorobotar som gör grey goo av hela just denna jorden och allt dess liv inklusive oss, gör förmodligen också en otrolig massa andra mänskligheter det på andra håll i universum, av mycket likartade skäl. Vi står inför något som liknar fångarnas dilemma. Vi kanske kan "påverka" andras val genom vårt eget val, utan att det finns något vanligt orsakssamband. Kanske ungefär som en tvillingpartikel kan påverka hur en annan tvillingpartikel beter sig, fastän ingen överföring av information äger rum mellan dem, och fastän ingen tid förflyter mellan påverkan på den ena partikeln och resultat hos den andra.
Det skulle visserligen vara skönt att bara strunta i att bekymra sig och lita på att lika oändligt många jordar, exakt identiska med vår, kommer att överleva och fortsätta utvecklas hur långt som helst, oavsett hur vi beter oss. Men varje identisk version av mänskligheten som väljer att ta ansvar för sin framtid ökar "tätheten" i det oändliga antalet mänskligheter som överlever, och ökar därmed även chansen för att själva få vara bland dem som överlever.
Man skulle kunna tänka sig uppkomsten av något litet som kan konsumera allt och alla på mycket kort tid och att det dödar alla andra organismer. Lägg till att det har en 100% felfri replikationsprocess så skulle evolutionen upphöra.
Fast det känns som två ganska orimliga egenskaper. Kan man ens ha en 100% felfri replikation av något i teorin? Kanske kvantfyskikens osäkerhet sätter stopp för detta?
Jag tror att universum är oändligt med sådan "täthet av oändlighet" att det finns så oändligt många kopior av sådana typer av replikation att en 100% felfri replikation äger rum i evighet, till och med på oändligt många platser i universum. Dock kan det fenomenet tänkas vara mycket mer sällsynt än liknande replikationer som felar någon gång innan en evighet förlupit.
En annan ide som innebär att evolutionen stagnerar, men kanske inte permanent upphör:
Intelligenta varelser som till slut får möjlighet att omforma sig själva med flit skulle kunna leda till varelser som lever för evigt utan några drifter att varken förändra sig själv eller att reproducera sig. Kansle existerar de bara i ett statiskt tillstånd uppfyllda av evig lycka/njutning. Om de samtidigt utrotat alla andra livsprocesser skulle evolutionen upphöra.
Då universum är oändligt kan man undra om någon civilisation någonsin i framtiden skulle kunna eliminera samtliga möjligheter för någon annan civilisation att någonsin uppstå någonstans i universum. Ingen civilisation i ett oändligt universum kan väl ens lägga beslag på en större än oändligt liten bråkdel av universum? Eller kan den det, genom att fortsätta sprida sig i universum i evighet? Två oändligheter står emot varandra - tidens och rummets. Vilken är "störst"?
