Krenek skrev:J R Auk skrev:1. De kan inte redogöra för varför deras antagna värde är objektivt giltigt.
Gäller all moral, det är inget unikt för utilitarismen.
Vadå det gäller all moral? De flesta moralteorier har inte som riktighetskriterium att maximera något, och är alltså inte så beroende av just objektiva värden som utilitarismen är.
Ta tex en dygdeetiker, de snackar inte ens värden. Eller värdet föregår inte moralen. Det är gott att agera så att man är tempererad mellan laster, alltså dygdig.
Ex, det är moraliskt rätt att vara givmild, men man skall inte vara slösaktig. Det skall balanseras mellan ytterligheterna snål och slösaktig. Den som i sin karaktär införlemmat ett agerande så att det är mellan dessa har ett gott agerande, det goda agerandet gör att de agerar moraliskt.
Värdet är alltså definierat här och inte bara stipulerat som i utilitarismen.
Krenek skrev:J R Auk skrev:2. De kan inte visa varför vi skall ha en moralteori som går emot de flestas intuitioner, om det presenteras i ett negativt extremfall svarande mot de positiva extremfall som används för att rättfärdiga moralen.
All moral som inte baseras direkt på människors intuition kommer att gå emot de flesta personers intuition. Det är inget unikt för utilitarismen. Sedan kan det dock sägas att utilitarismen antagligen är den mest intuitiva av de alternativ som finns, den poängen har argumenterats av många genom åren.
Ett problem vi stöter på med intuition är att den ofta leder oss fel när vi hanterar frågor som vi inte är anpassade för, vi behöver system för att hjälpa oss i svåra frågor där våra intuitioner inte klarar av jobbet.
Varför behöver vi sådana system? Jag spelar inte poker efter system tex, där är det helt jävla idiotiskt att spela efter ett system. Man måste göra induktiva bedömningar hela tiden. Inget system hjälper med det. (sen finns det så klart olika pokerspel, men jag referera till no-limit.
Sen måste jag fråga, läser du inte vad jag skriver, förstår du inte, eller skiter du i vad jag skriver?
För vad är det för svar du ger?
Det här är inte alls något som de andra moraliska teorierna har problem med. Hitta ett exempel av en pliktetikers moral som väcker sådan aversion hos gemene man. Ge ett exempel på en omsorgsetikers påbjudna handlingar som väcker en sådan reaktion.
Även om många har argumenterat för det genom tiderna så biter det inte på mig. Det är totalt icke-intuitivt med utilitarism som moralisk teori hos mig. Och vad det verkar hos många andra här. Så vad väger deras ord här? Och dina ord som upprepar deras?
Krenek skrev:J R Auk skrev:3. Varför en skall ge upp sitt enda liv för någon annans enda liv, alltså hur värden är transitiva personlig identitet.
Möjligheten är en konsekvens av de premisser utilitarismen vilar på. Premisserna är obevisbara.
Jag förstår inte vad du snackar om här.
Frågan är. Varför kompenseras en persons olycka av en annans lycka? Hur är det moraliskt att en potentiellt offrar sig om och om igen, för att det ger mer lycka till andra.
Med andra ord, varför tillåta slaveri?
Krenek skrev:J R Auk skrev:4. Hur skall vi ta hänsyn till temporaliteten inför riktighetskriteriumet? Alltså, när, (nu, då eller sen) skall vi fokusera på?
Du får omformulera detta, det är oklart vad du söker för svar.
Jag söker nog svar som du inte kan ge.
För jag tror inte jag kan få dig att förstå detta problem.
Men för andra som detta läser.
Om vi antar utilitarism när skall vi "maximera" för att nå ett riktigt agerande?
Är det framtidens generation, våra generationer. Eller hur är det egentligen? Är vi påbjudna att offra allt vi har för de kommande generationerna bara för att de har en potential till att vara flera, och kvantitativt ha kapacitet för mer lycka?
Krenek skrev:J R Auk skrev:5. Sen det uppenbara, hur översätter vi livet och världen till kvantifierbara variabler. (Här gavs ett svar, men det visade sig snabbt problematiskt att ge något propositionellt innehåll svarandes mot världen som den faktiskt är, vilket komplicerade sanningsvärdet hos variablerna. Och frågan om hur det sannolika realiseras lämnades därhän, varför kan vi bara fråga den gode Kranek.)
Återigen inget unikt problem för utilitarismen, detta är en den ytterst gamla frågan som vetenskapen har brottats med sedan dess begynnelse. Det finns inget helgjutet svar på den frågan. Återigen får man göra vissa antaganden, de två mest inflytelserika perspektiven idag är empirism och vetenskaplig realism, med båda dessa kan vi göra olika uttalanden om teorier som "översätter" världen till kvantifierbara variabler. Själv lutar jag mest på empirismen och använder mig av en induktiv logik som jag beskrivit tidigare i tråden.
Jo det är ett unikt problem för utilitarismen. Vilka andra använder sig av beräkningar på det sätt som utilitarismen gör?
Du klarar ju inte av att svara på en enda fråga, du visar bara upp retorik.
Ingenting annat.
Sen försöker du nedlusa andra moraliska system med utilitarismens brister. Men det är ju direkt felaktigt. Visa det genom exempel istället för att bara påstå. Annars liknar du bara en politiker.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno