Marx mot strukturalister och postmodernister....

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Fromm
Inlägg: 1066
Blev medlem: 21 aug 2005 08:40

Inläggav Fromm » 30 jul 2008 11:43

PostDebornit skrev:Nu har jag scrollat fram och tillbaka i 10 minuter, och börjar tappa tråden. Personligen tycker jag inte jbigs försök att smula sönder avantgardets frågor  generellt inte är speciellt träffsäkra eller roliga, men andra tycker kanske det är stor humor.  

Tål du inte se blod bör du byta forum  :wink:  (Vilket vore synd) when it’s starting to get rough….
Visst finns det humor hos båda dessa tuppar. De har olika stilar som jag själv finner nöje att studera i den statusjakt som uppfyller herrarna.

Tror att de främst finner en utmanande stimmulans att jabba (bjäbba) mot varandra.  :)

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 jul 2008 15:45

Fromm skrev:
PostDebornit skrev:Nu har jag scrollat fram och tillbaka i 10 minuter, och börjar tappa tråden. Personligen tycker jag inte jbigs försök att smula sönder avantgardets frågor  generellt inte är speciellt träffsäkra eller roliga, men andra tycker kanske det är stor humor.  

Tål du inte se blod bör du byta forum  :wink:  (Vilket vore synd) when it’s starting to get rough….
Visst finns det humor hos båda dessa tuppar. De har olika stilar som jag själv finner nöje att studera i den statusjakt som uppfyller herrarna.

Tror att de främst finner en utmanande stimmulans att jabba (bjäbba) mot varandra.  :)


Blir djävligt ledsen när du uppfattar detta som "statusjakt", jag försöker bara komma med tillrättaläggningar av uppenbart falska påståenden. Någon "tuppfight" intresserar inte mig, och är det det som jbig är ute efter så kan han vara så uppriktig och tala om det för mig så jag slipper lägga ned energi och tid på det här. Tror du att det är det som detta gäller så har du helt missförstått, och tydligen är du då inte heller förmögen att skilja sanning från lögn och hela detta mitt försök fåfängt.

Har inte sett tillstymmelse till vare sig fight eller blod i den här tråden, bara ett fån som står och svingar i luften med ögonbindel. Kan säkert vara humor på nåt plan, jag begriper mig dock inte på den. Det är liksom bara en lång radda faktafel från jbigs håll, inget annat. Hur mycket historiker är historiker som bara studerar andra historiker och inte historien själv? Tuppfäktning vill jag inte kalla det, snarare är det ett ärligt försök från min sida att hjälpa jbig ned på detaljnivå hos dessa tänkare men han vägrar i sten. Inte heller har han lyckats visa på var dessa tänkare står i motsättning till Marx (Lévi-Strauss är ju, som bekant, ett slags arvtagare till Marx enligt egen utsaga). Det enda jag kan se här är att jbigs källor - han själv vet vi ju inget om eftersom han inte författar sina egna inlagor - inte erkänner språket som överbyggnad (ett grundläggande marxistiskt koncept som jbig tydligen inte ens visste vad det var, men då är det ju också så att jbig faktiskt inte heller läst Marx). Jag vet inte på vilken grund man kan hävda att språket inte skulle vara överbyggnad, och jbig har själv inte anfört vare sig skäl eller argument, blott nekat till att så är fallet, och om jag inte missminner mig var det för att "språket används av både fattiga och rika, alltså både underbyggnad och överbyggnad", som är ett direkt irrationellt utlåtande i sig, ja faktiskt fullkomligt obegripligt helt oavsett kontext. Jag undrar faktiskt om jbig driver med mig, om han testar mig på nåt sätt, för så här djävla ignorant har han aldrig förut förefallit mig vara. Det är liksom, är det ens nån hemma där? Jag tycker jbig ska skärpa till sig och försöka vara saklig. Jag finner absolut ingen stimulans i det här, blir bara djävligt besviken på jbig då han håller på och tramsar så här, jag har nämligen ett genuint intresse i dessa frågor.

En analogi till hela situationen är [jbig hävdar]: "svarta människor är motsatsen till vita människor, vilket innebär att de svarta överhuvudtaget inte är människor" [medan jag gång på gång replikerar]: "det är en vulgärtolkning om inte rent av direkt felaktigt."

Till postmodernismen förtjänster: den har i allt väsentligt höjt kraven på vetenskaplighet. Det är det enda den gjort, och ändå är det sån hysteri från "motståndarlägret", som genom att motsätta sig den endast visar på att ha missförstått den. Den har visat på vad som är myter i det vi kallar vetenskap, och då är det upp till vetenskapen att anpassa sig därefter, inte gnälla som en tjurig liten bortskämd unge som just blivit tillrättavisad.

Om jbig ens har nåt att komma med så får han gärna peka på vari Marx strider mot postmodernisterna. Jag ser snarare dekonstruktionen som en fortsättning på Marx, i en viss mening. Dess studieobjekt är ju alltjämt överbyggnaden, och den underminerar ju grunden för alla borgerliga skrönor. En tavtologi skulle det dock vara att Lévi-Strauss (och strukturalismen, just strukturalismen och inget annan strömning, som självfallet måste behandlas för sig då de skiljer sig radikalt ifrån varandra men som jbig inte tycks vara enig med oss andra om) inte förmår förklara förändring, och strukturalismen har aldrig gjort några anspråk på det heller, vilket gör att det förefaller mig lustigt att jbig tycks hävda att den ändå skulle göra just detta och "inkräkta" på hans renläriga historievetenskap. Vad som sker på historievetenskapens område vet jag mycket lite om, och är inte heller särskilt intresserad, tråden ligger ju under filosofi och borde väl fokusera på de filosofiska aspekterna och inte något vurmande för att hålla historievetenskapen ren från nyare strömningar? Strukturalismen studerar fenomen synkront, inte diakront (vilket dock är just historieskrivningens modus), det är själva poängen med den (vilket, återigen, tydligen undgått jbig).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 jul 2008 17:34

Jag vågar mig på ett försök då för att skingra dimman, ett försök alltså att för er definiera dekonstruktionen. Uppgiften är ingalunda enkel, men synbarligen absolut nödvändig att döma på de föreställningar som i denna tråd framkommit om den. Jag skulle nog säga (förutsatt att jag verkligen trodde mig kunna) att dekonstruktion (för mig, eller rättare, som den har kommit att tvinga sig på mig), är något som måste läsas   s   a   k   t   a, eftersom den inte bara löper på längden, utan också på bredden och tvären, och i vars namn vi blivit uppmärksamma på dessa små schillnader i språket, genom vilka vi förmår skilja på ting och sak (eller vad än det nu vara månde). Men i och med att vi på detta sätt börjat tala om den, att vi till exempel påstått att just detta är dekonstruktionen, och inget annat, inte något av de ovan postade inläggen t.ex., att vi så att säga har skilt den från alla andra ting i världen, så har vi också med denna gest befäst, och utlovat, en dekonstruktion, att den som fenomen faktiskt finns, som en riktig entitet, som något självidentiskt - och det är just på detta sätt, i denna gest, som något överlever det unika ögonblickets flyktighet och säkras av evigheten, och det gör den i form av en idealitet (namnet, och i förlängningen hela taxonomin - idévärlden). Att den är en idealitet (namnet) innebär att den är möjlig att upprepa, möjlighet till iteration är vad idealiteten garanterar.Dekonstruktionen är nu i allt väsentligt möjlig för språket, som ett objekt för oss att tala om. För mig är dekonstruktionen denna språkets medvetenhet om sig självt, som alltid redan är närvarande, men också mer som jag här inte överhuvudtaget berört, i alla texter och i alla utsagor som vi någonsin kommer att kunna göra. Nån som är med, eller går jag för fort fram? Vet dock inte vad det ska hjälpa mig om ni sitter och nickar på volley och sen stolpe ut. Kan bli lite tjatigt att söka valla får också.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Krenek
Inlägg: 749
Blev medlem: 30 maj 2008 11:42

Inläggav Krenek » 30 jul 2008 17:47

Avantgardet skrev:Jag vågar mig på ett försök då för att skingra dimman, ett försök alltså att för er definiera dekonstruktionen. Uppgiften är ingalunda enkel, men synbarligen absolut nödvändig att döma på de föreställningar som i denna tråd framkommit om den. Jag skulle nog säga (förutsatt att jag verkligen trodde mig kunna) att dekonstruktion (för mig, eller rättare, som den har kommit att tvinga sig på mig), är något som måste läsas   s   a   k   t   a, eftersom den inte bara löper på längden, utan också på bredden och tvären, och i vars namn vi blivit uppmärksamma på dessa små schillnader i språket, genom vilka vi förmår skilja på ting och sak (eller vad än det nu vara månde). Men i och med att vi på detta sätt börjat tala om den, att vi till exempel påstått att just detta är dekonstruktionen, och inget annat, inte något av de ovan postade inläggen t.ex., att vi så att säga har skilt den från alla andra ting i världen, så har vi också med denna gest befäst, och utlovat, en dekonstruktion, att den som fenomen faktiskt finns, som en riktig entitet, som något självidentiskt - och det är just på detta sätt, i denna gest, som något överlever det unika ögonblickets flyktighet och säkras av evigheten, och det gör den i form av en idealitet (namnet, och i förlängningen hela taxonomin - idévärlden). Att den är en idealitet (namnet) innebär att den är möjlig att upprepa, möjlighet till iteration är vad idealiteten garanterar.Dekonstruktionen är nu i allt väsentligt möjlig för språket, som ett objekt för oss att tala om. För mig är dekonstruktionen denna språkets medvetenhet om sig självt, som alltid redan är närvarande, men också mer som jag här inte överhuvudtaget berört, i alla texter och i alla utsagor som vi någonsin kommer att kunna göra. Nån som är med, eller går jag för fort fram? Vet dock inte vad det ska hjälpa mig om ni sitter och nickar på volley och sen stolpe ut. Kan bli lite tjatigt att söka valla får också.


Ge ett praktiskt exempel, det brukar vara en bra start.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.

Krenek
Inlägg: 749
Blev medlem: 30 maj 2008 11:42

Inläggav Krenek » 30 jul 2008 17:56

Avantgardet skrev:Till postmodernismen förtjänster: den har i allt väsentligt höjt kraven på vetenskaplighet. Det är det enda den gjort, och ändå är det sån hysteri från "motståndarlägret", som genom att motsätta sig den endast visar på att ha missförstått den. Den har visat på vad som är myter i det vi kallar vetenskap, och då är det upp till vetenskapen att anpassa sig därefter, inte gnälla som en tjurig liten bortskämd unge som just blivit tillrättavisad.


Vilka praktiska framgångar kan du peka på som vi kan ta del av?
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 jul 2008 18:07

Det där var ett praktiskt exempel. Jag är inte säker på om du greppade. eller om faktiskt inte förstod. Det vill sägan frågan om huruvida du var ironisk eller ej, något som så att säga endast kan förstås i denna relation till sin motsats - allvaret. Ironin behöver således (ironin är kontingent med andra ord) allvaret för att kunna uppfattas. I själva verket måste man gå genom allvarat för att med ironin sudda ut allvaret och usurpera den, varvid effekten av ironin uppnås. Häri har du ironiskt nog också det allra djupaste fucking gravallvar. Det är bara så att den framförs av en allt för bra aktör - och där bara halvt om halvt ironisk. Poängen är likväl detta, att skriva "under erasure", eller vad den franska termen nu än må vara, är en gest som dekonstruktionen begagnar sig av.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 jul 2008 18:08

Krenek skrev:
Avantgardet skrev:Till postmodernismen förtjänster: den har i allt väsentligt höjt kraven på vetenskaplighet. Det är det enda den gjort, och ändå är det sån hysteri från "motståndarlägret", som genom att motsätta sig den endast visar på att ha missförstått den. Den har visat på vad som är myter i det vi kallar vetenskap, och då är det upp till vetenskapen att anpassa sig därefter, inte gnälla som en tjurig liten bortskämd unge som just blivit tillrättavisad.


Vilka praktiska framgångar kan du peka på som vi kan ta del av?


Hela dess corpus. Den tillhandahåller vetenskapen nyckeln till att sluta tala lögnaktigt.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Krenek
Inlägg: 749
Blev medlem: 30 maj 2008 11:42

Inläggav Krenek » 30 jul 2008 19:16

Avantgardet skrev:Det där var ett praktiskt exempel. Jag är inte säker på om du greppade. eller om faktiskt inte förstod. Det vill sägan frågan om huruvida du var ironisk eller ej, något som så att säga endast kan förstås i denna relation till sin motsats - allvaret. Ironin behöver således (ironin är kontingent med andra ord) allvaret för att kunna uppfattas. I själva verket måste man gå genom allvarat för att med ironin sudda ut allvaret och usurpera den, varvid effekten av ironin uppnås. Häri har du ironiskt nog också det allra djupaste fucking gravallvar. Det är bara så att den framförs av en allt för bra aktör - och där bara halvt om halvt ironisk. Poängen är likväl detta, att skriva "under erasure", eller vad den franska termen nu än må vara, är en gest som dekonstruktionen begagnar sig av.


Jag söker något i stil med : "Tack vare dekonstruktionen har nu bonden Orvar ökat sin veteproduktion med 20%"

Hela dess corpus. Den tillhandahåller vetenskapen nyckeln till att sluta tala lögnaktigt.


Några praktiska framgångar? Har vi fått bättre vetenskapliga teorier eller vad exakt menar du har åstadkommits?

Kan du kanske använda det i JR Auk's sannolikhetstråd på myntkastarproblemet och visa hur postmodernismens 'ökade krav' på vetenskaplighet kan hjälpa oss?
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.

Användarvisningsbild
Chloe
Inlägg: 401
Blev medlem: 20 jul 2008 14:30

Inläggav Chloe » 30 jul 2008 19:51

Avantgardet skrev:Nja, här gör du misstaget att tro att jag skulle representera dekonstruktionen. Jag anser mig snarare företräda nåt annat, mindre renlärigt. Vad gäller mina tolkningar av dina texter får du gärna visa på var jag misstagit mig, annat än att påstå att jag så gjort, visa hur ett specifikt parti som jag kommenterat skulle tolkas annorlunda. Dekonstruktionen skulle antagligen anklaga mig för logocentriskt återfall - i synnerhet i mina positiva uttalanden. Men sen vet jag inte vad vi ska med dina fördomar angående postmodernismen till, vad menar du själv att de tillför? De flesta av oss här är tämligen bekanta med denna aversion mot postmodernismen, såväl som att den aldrig vågar gå in på detaljer, och du uttrycker egentligen bara något helt och hållet överflödigt i min mening. Försök då istället hålla dig till ämnet - den förutsatta klyftan mellan Marx och postmodernism. Annars kan du ju skriva nåt alster och posta under "galleri" där det hör hemma?


Jag frågade vilka befogade frågor postmodernismen reser? Inga representationer om vad du tror där inte. Det var en genuin fråga. Men du glömde att svara, eller ännu värre, "glömde".

Avantgardet skrev också: "Jag bad dig ju uttryckligen visa på något ställe där en postmodernist förnekade (och väl att märka så skiljer sig att förneka från att tvivla på - för att inte tala om den ultramjuka variant du nu övergått till och som stavas att ifrågasätta - det senare gör nog många postmodernister, såväl som de övervägande delan av alla människor, vilket innebär samtliga av planetens förnuftiga människor, och i själva verket så är det bara "skvallertanter" och sinnesslöa som inte hyser ett sunt tvivel oavsett vad det är som sägs - något spetsgt kanske...)"

Var har jag övergått från något annat till det ursprungliga ultramjuka ifrågasätta, det jag ju började med? Var har den utvecklingen ägt rum?

Noterar du att ifrågasätta, ordet jag använde och här pratar vi fortfarande om den yttre verkligheten, är något du medger att många postmodernister gör, vilket också var vad jag skrev? Men du skriver tidigare att åtminstone du inte läst någonstans att postmodernister skulle förneka (ditt ord) den yttre verkligheten. Kan vi då dra slutsatsen från citatet här ovan att du egentligen inte innan du läste mitt citat av Lyotard haft några belägg för att postmodernister är förnuftiga människor? Du råkar alltså i efterhand veta att många postmodernister ändå ifrågasätter verkligheten, men utan att ha läst att någon skulle ha gjort det och allt detta gör du före jag citerade Lyotard, den enda texten hittills som bör ha informerat dig om att de är förnuftiga?

Hänger du med? Vill du utveckla en förklaring på dina inlägg, eller är det dags att svälja sin drottning och riva brädet?

Till sist. Allting som alla postmodernister skriver kan inte hela tiden vara strunt. Det godtyckliga förhållandet mellan symbolen och det symboliserade är inte den sämsta insikten, men postmodernisterna är inte de första att komma på den. Den är så självklar. Ingen lär sig ett språk i ett tomrum, utom då Tarzan som lärde sig läsa på egen hand. Engelska dessutom. Här behövs en social omgivning, ett samhälle som social konstruktion med konsesus om begreppens betydelse. Det handlar om en av människan skapad verklighet. Solen och månen gör det inte.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 31 jul 2008 00:21

"En av dekonstruktionens förtjänster är att den undergrävt filosofins allmänna sanningar och därigenom fått en del människor att börja tänka."
(Paul Feyerabend)

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 31 jul 2008 05:30

Chloe jag ber om ursäkt, ordet du använde var "ifrågasatt" redan på sidan 3, men du utnyttjade då ordets starkare konnotationer och satte "ifrågasättandet" av "verkligheten" i paritet med "rena fantasier", vilket du inte gjorde senare (på sidan 4), vilket var anledningen till att jag tog fasta på att en utveckling skett. Du kan själv finna denna utveckling, och detta försiktigare språkbruk om du jämför dina inlägg högst upp på sidorna 3 och 4.

Som CUASTIX skriver så reser dekonstruktionen alla de befogade frågorna. T.ex. frågan om ursprunget. Är du intresserad av detta så föreslår jag att du tar och läser en bok. Derrida är en utsökt författare, och alltid en fröjd att läsa. Det är förstås bättre än att jag ska sitta här och upprepa hans bedrifter men utan att alls kunna göra honom rättvisa, tycler du inte?

Jag vet inte huruvida många postmodernister ifrågasätter den yttre verkligheten, eftersom det inte tycks vara en frågeställnings om primärt intresserar dem. I själva verket så är det, återigen, en positiv omskrivning av vad det är som de sysslar med. Läs dem istället! Visst finns det fog för denna föreställning, men det är som sagt en vulgärtolkning av vad de gör, och det är att helt missa poängen. Läs!

Vill du veta mer så läs! Det är vad jag själv ämnar göra nu t.ex. Låt helt enkelt inte mina tafatta inlägg i den här tråden stå som substitut för riktig kunskap, skaffa dig det senare istället och låt mig endast utgöra ett komplement.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 31 jul 2008 05:34

Krenek skrev:
Avantgardet skrev:Det där var ett praktiskt exempel. Jag är inte säker på om du greppade. eller om faktiskt inte förstod. Det vill sägan frågan om huruvida du var ironisk eller ej, något som så att säga endast kan förstås i denna relation till sin motsats - allvaret. Ironin behöver således (ironin är kontingent med andra ord) allvaret för att kunna uppfattas. I själva verket måste man gå genom allvarat för att med ironin sudda ut allvaret och usurpera den, varvid effekten av ironin uppnås. Häri har du ironiskt nog också det allra djupaste fucking gravallvar. Det är bara så att den framförs av en allt för bra aktör - och där bara halvt om halvt ironisk. Poängen är likväl detta, att skriva "under erasure", eller vad den franska termen nu än må vara, är en gest som dekonstruktionen begagnar sig av.


Jag söker något i stil med : "Tack vare dekonstruktionen har nu bonden Orvar ökat sin veteproduktion med 20%"

Hela dess corpus. Den tillhandahåller vetenskapen nyckeln till att sluta tala lögnaktigt.


Några praktiska framgångar? Har vi fått bättre vetenskapliga teorier eller vad exakt menar du har åstadkommits?

Kan du kanske använda det i JR Auk's sannolikhetstråd på myntkastarproblemet och visa hur postmodernismens 'ökade krav' på vetenskaplighet kan hjälpa oss?


Du förutsätter alltså vad som skall bevisas?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Krenek
Inlägg: 749
Blev medlem: 30 maj 2008 11:42

Inläggav Krenek » 31 jul 2008 12:15

Avantgardet skrev:Du förutsätter alltså vad som skall bevisas?


Vi har nog nått punkten där jag tvingas förkasta era tankar som rent nonsens och ni blir tvingade att se mig som en naiv och stel vetenskapsförespråkare. Rationalism vs irrationalism, resultatet är oundvikligt.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 31 jul 2008 13:44

Hejsan!

Avantgardet backar varje gång någon försöker få ett svar från honom. Det hade ju varit klädsamt om han för en gångs skull kunde förklara var denna strukturalism, liksom dekonstruktion finns - exempelvis inom samhällsvetenskaperna där ju även historian existerar! Han har ju fått exempel av en del skribenter, men drar sig undan hela tiden. Varför?
Vi gör dock ett nytt försök - sysslade Levi-Strauss med antropologi eller inte. Det räcker med ett ja eller nej:

Svarar man ja här, så motsäger man sig själv om man har framfört att denne man icke sysslar med samhällsteorier, eller hur  :lol:

Svarar man nej här, så har man ej förstått Levi-Strauss!  :D

Ännu ett exempel från vad Lévi-Strauss pysslar med i sin poststrukturalism, även med den gamla strukturalismen för den delen, är följande:

Lévi-Strauss från utgick från fonemet, en abstraktion av ett språk, inte ljudet i sig, utan från kategorier av ljud som definieras genom hur det skiljer sig från andra ljud. Summan av alla ljudstrukturer i ett språk kan sökas från ett mycket litet antal regler. Det var detta system han tog efter från främst Saussure, och överförde till antropologin, och därmed är han inne på antropologin, som ju samtidigt är en syssla om det mänskliga samhället. Det är här marxister, men även andra, börjar dra öronen åt sig - vad menar han egentligen?

Det övergripande målet var att finna svaret på varför familjestrukturerna skilde sig åt i olika kulturer i Sydamerika. I vissa kulturer kunde fadern ha en uttalat överordnad roll över sin son med förankring i traditionen. I andra kulturer var det sonens morbror som hade samma roll. Lévi-Strauss beskrev fenomenet genom att utreda de strukturella likheterna i sådana relationer, och fann att den underliggande strukturen var en cirkulation av kvinnor genom vilket olika klaner behöll fredliga förbindelser.
Vän av ordning frågar sig här - är det här frågan om en beskrivning av ett samhälle eller inte? Bigj, och den överväldigande delen av forskarna och, i detta fall, historikerna, anser ju helt klart det!

All vetenskap är antingen strukturalistisk eller reduktionistisk, enligt Lévi-Strauss. Det är möjligt att spekulera om de underliggande biologiska orsakerna till olika slag av traditioner och tabun i olika ”vilda” samhällen, men för socialvetenskapen i stort är det fakta som inte kan reduceras, menade han vidare. I stället måste de studera de uttryck som framträder ur sådana axiom. När man härleder att saker och ting utgår från ”axiom” är man ute på farliga vägar, för då har man fastslagit en absolut sanning utan underlag – och det leder erfarenhetsmässigt alltid fel, eftersom ett axiom (av grekiskans axioma) är en grundsats som kan accepteras utan bevis, genom konvention eller som kan antas vara självklart sann. I samhällsvetenskaper liksom samhällsteorier efterfrågar man helst fakta och bevis, inte tyckanden. Tyckanden kan visserligen också förekomma, bara man deklarerar att det just är - tyckanden. Inom poststrukturalismen är dessa båda varianter flytande, och då hamnar man lätt ute på hal is - vad är sant och vad är inte sant!  :lol:

Och jag vill bara framhålla att jag redan för några årtionden haft stor nytta av att läsa andra "strukturalister" såsom Bronislav Malinovski och Marcel Mauss, som även de har påverkat Levi-Strauss. Men dessa herrar gick att förstå, de försökte beskriva gamla tiders samhällen, på ett sätt som man idag faktiskt kan begripa. De var jordnära och deras resonemang gick att logiskt sertt förstå. Alldeles speciellt kan jag rekommendera boken "gåvan" av just Marcel Mauss. En liten bok som kom ut redan på 1920-talet. Där kommer man in i det samhällssystem som bäst kan beskrivas som gåvoekonomin.
Mauss menade, helt riktigt, att de strukturer människor lever i, är hämtade från deras kultur, medan Levi-Strauss och andra strukturalister hämtar dem från människornas hjärnkonstruktion. Det är alltså frågan om en samhällsteori, och Levi-Strauss byggde mycket av sitt tänkande också på Mauss. Mauss analyserade samhällen, vilket naturligtvis även Levi-Strauss gör, även om Avantgardet förnekar detta mot bättre vetande!  :wink:

Mauss sysslade med i praktiken ekonomisk vetenskap, men ur en annan synvinkel. Han menade att det är den ekonomiska verkligheten som i första hand styr hela den mänskliga samhällsstrukturen. Att vissa var beroende av andra, alltså är det frågan om makt i sin yttersta spets. Det är frågan om ett slags belöningsstrukturer, som Mauss kallade det. Därmed är han mycket nära den marxistiska teorin som sådan. Mauss menade att den struktur vari gåvosystemet ingick, helt och hållet är ett - kulturfenomen. Inte något fenomen som härleds ur språket! Detta förstod inte Levi-Strauss, och därför hamnade han och hans troende hopplöst i en återvändsgränd. Även om Levi-Strauss fick mycket från Marcel Mauss, så förkastade han den senares teorier om just gåvoinstutionen i alla mänskliga samhällen. Levi-Strauss skapade en egen variant av strukturalismen, byggd på språket, utan vare sig begrepp som makt, utnyttjande eller andra ekonomiska relationer. Marcel Mauss hade säkert sina fel, men han var ärlig i sitt uppsåt, han erkände att hans studier var av sorten sociologi. I denna disciplin ingår även ekonomi, politik, religion och kultur.

Men det är ljusår ifrån vad Levi-Strauss kokade ihop. På äldre dagar har förresten Levi-Stauss snurrat till det än mer i sin rabiata jakt på att fånga upp ett samhällssystem som i sin struktur härhör från språkets värld......tanken är ju närmast befängd....!
Frågan var som sagt denna denna - sysslar alltså Levi-Strauss med samhällsteorier eller inte? Vågar vi tro på att Avantgardet besvarar denna fråga månntro? :D

MVH
bigj
Att verka för det goda...

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 31 jul 2008 15:02

Krenek skrev:
Avantgardet skrev:Du förutsätter alltså vad som skall bevisas?


Vi har nog nått punkten där jag tvingas förkasta era tankar som rent nonsens och ni blir tvingade att se mig som en naiv och stel vetenskapsförespråkare. Rationalism vs irrationalism, resultatet är oundvikligt.


Inte alls. Ta tid på dig, du behöver inte ha en åsikt om saken ännu, att bilda sig en uppfattning tar med nödvändighet tid i anspråk. Läs litteraturen och fäll sedan ditt omdöme. Inte svårare än så. Det är så jag försöker göra själv, oavsett vad det gäller så vill jag inte bilda mig en uppfattning om saken innan jag känner den.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster